RecensionScenhöst 2016
Nina Simones aktivism blir akut teater
Den revolution som Nina Simone sjöng om 1969 har ännu inte ägt rum. Skådespelaren och regissören Josette Bushell-Mingo följer upp hennes aktivism i en förställning som ger röst åt svartas erfarenheter. Resultatet är som en spetsad molotovcocktail, skriver Ylva Lagercrantz Spindler.
Det finns mycket som känns aktuellt med Nina Simone just nu, den världsberömda artisten och aktivisten som med musiken som vapen slogs för svartas rättigheter redan i 1960-talets USA. Med ”Nina – a story about me and Nina Simone” väver skådespelaren och regissören Josette Bushell-Mingo samman då och nu, både på ett personligt och universellt plan.
Här länkas skotten i Alabama 1963 samman med andra skjutningar med rasistiska motiv som har ljudit genom vår moderna tid. Med hårda klackslag återger Bushell-Mingo de 16 skott som dödade Laquan McDonald 2014, liksom hon pekar på den blodröda tråd som binder samman Alabamamorden i en baptistkyrka som dödade fyra svarta flickor med Charlestonmassakern i South Carolina förra året.