ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionNya filmer

Tito och fåglarna

Tecknat på hög nivå – tål att ses flera gånger

”Tito och fåglarna” är en både mörkt och ljust tecknad film, såväl dystopisk som hoppingivande, tycker SvD:s kritiker Jon Asp.
”Tito och fåglarna” är en både mörkt och ljust tecknad film, såväl dystopisk som hoppingivande, tycker SvD:s kritiker Jon Asp. Foto: Smorgasbord Picture House

En smittsam sjukdom som sprids av rädsla. Det är utgångspunkten för en ny, animerad film från Brasilien som är politisk utan att det budskapet för den skull tar över.

Jon Asp
Publicerad

Brasiliansk animation håller hög klass. Häromåret var det ”Pojken och världen” som livade upp tillvaron, en förunderligt raffinerad film som också nominerades till en Oscar. Mycket därifrån går igen i ”Tito och fåglarna”: olika katastrofer ställt mot människans girighet, ett samhälle som sluter sig inåt i rädsla, små pojkar som följer i fäders fotspår, familjer som tvingas skiljas åt.

Det är inte utan att Brasiliens utveckling, där framsteg går sida vid sida med fattigdom och ökade klassklyftor, också sätter spår i filmer för unga. Även till det yttre finns likheter, i båda fallen handlar det om hantverk på hög artistisk nivå. Men där ”Pojken och världen” drog åt det mer sparsmakade – tomma, vita ark som fylldes med enkla streck och fick färg efterhand – är ”Tito och fåglarna” mer färgrik och fyllig redan från början.

Laddar…