RecensionNya filmer
Vacker helvetesvärld räddar inte sliten handling
Närbilderna på Aisling Franciosis tårögda blick sticker ut i detta australiska hämnddrama. Men estetiken har sina begränsningar i denna bildsköna helvetesvärld.
”The babadook” var en så cineastiskt strömförande långfilmsdebut att man till uppföljaren hade nöjt sig med en elstöt av samma slag. Den australiska filmskaparen Jennifer Kents andra långfilm ”The nightingale” sneglar även den på genrefacket, i egenskap av ett slags rape and revenge-film i postkolonialt präglad kvalitetsfilmstappning, men den är betydligt rakare än förstlingsverket. Mer bekant, på gränsen till förutsägbar – en lång resa som slutar ganska exakt som väntat.
Den mörka hämndhistorien utspelas i 1800-talets Tasmanien där brittiska kolonialister slaktar tasmanska aboriginer. Här lever ex-fången Clare (Aisling Franciosi från ”The fall”), en irländska med litet barn och make, som tvingas underhålla soldater med sin sköna sång. Konflikten mellan henne och en karriäristisk löjtnant (Sam Claflin från ”The hunger games”-uppföljarna) trappas upp. På bara några minuter våldtas Clare av två män, ser sin man skjutas till döds och sin skrikande bebis drämmas livlös mot väggen.