”Förövaren ska inte behandlas som offer”
De som förtjänar stöd, solidaritet och inte minst upprättelse är inte hemkomna jihadister utan de som föll offer för eller har överlevt jihadisternas dödsmarsch i Irak och Syrien. Det skriver Devin Rexvid.
Diskussioner om hur Sverige ska hantera hemkomna jihadister som stridit för IS i Syrien eller Irak håller nu på att landa i konkreta åtgärder. I slutet av 2014 lovade Mona Sahlin, regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, stöd till IS-avhoppare. Nu överväger Örebros kommunledning ett förslag om att erbjuda jobb och psykologhjälp till ”hemkomna jihadister”. Förslaget kan vara ett uttryck för en humanistisk syn som i stället för hämnd behandlar även ”de uslaste av de usla” med omsorg. Samtidigt kan förslaget vara ett uttryck för rädsla, flathet mot och kompromisser med militanta islamister. Detta förslag verkar också bygga på en tanke om att neutralisera ett potentiellt hot, som de hemkomna jihadisterna kan utgöra mot rikets säkerhet, genom att väl omhänderta dem.