Hemma på främmande jord
Hon fick Pulitzerpriset för sin debut. Den tredje och senaste boken, novellsamlingen Främmande jord, for rakt upp på New York Times bästsäljarlista. Succén upprepas alltså. Det gör även Jhumpa Lahiris ämnen, indier klämda mellan två kulturer.
–Jag föddes med två kulturer, två platser. Det är mina erfarenheter av hur det är att vara människa – och de erfarenheter många omkring mig har. Min man, vänner... Jag känner inte till något annat liv. Jag väljer inte avsiktligt att skriva om just det, säger Jhumpa Lahiri i telefon från hemmet i Brooklyn.
I hennes två tidigare böcker, novellsamlingen Den indiske tolken och romanen I väntan på ett namn, har fokus varit mer på första generationen indier i exil i USA. I nya Främmande jord skildrar hon i åtta noveller lågmält, empatiskt och realistiskt främst hur också andra generationen, barnen, känner sig på främmande jord, slits mellan de amerikanska kompisarna och traditionerna och föräldrarnas önskan, och ibland krav, att hålla sig till den indiska kulturen. Historierna präglas av både sorg, rotlöshet, kärlek och en känsla av främlingskap även i den egna familjen.