Recension

The Kid Stays in the PictureDet ljuva livet som filmproducent

Carl-Johan Malmberg
Publicerad
Annons

Hollywood upptäckte tidigt framgångsformeln ”filmer om Hollywood”. Billy Wilders ”Sunset Boulevard” (1950) var väl den första – och tillsammans med ”Singing in the Rain” (1952) fortfarande bäst. De har sedan följts av otaliga filmer om filmstjärnor, pengar, glamour, kärlek, olycka, korruption, förnedring och utstötning. Robert Evans ”The kid stays in the picture” handlar om allt detta. Men den är ändå ovanlig i genren Hollywood om Hollywood av två skäl: den är en dokumentär och den handlar om en filmproducent: Evans själv.
Det rör sig om en tydligt deklarerad partsinlaga, baserad på Evans egen självbiografi, rappt och fyndigt berättad med Evans som skådespelande speaker. Och just som partsinlaga blir den intressant. Han berättar sin livshistoria, rätt självförhärligande men samtidigt rätt frispråkigt – eller snarare så frispråkigt som Hollywood och hans egen status (han arbetar forfarande som producent) tål.

Evans historia är en del av den amerikanska filmens historia. Som ung, framgångsrik affärsman från New York ”upptäcktes” han av Norma Shearer, fick roller i filmer men blev snudd på fockad av Hemingway i filmatiseringen av ”Solen har sin gång”. Det var då Hollywoodmogulen Daryl Zanuck fällde den avgörande repliken: the kid stays in the picture! Och så blev det för den charmige, sexige Evans, men inte som skådespelare utan som produktionschef för Paramount. Det var en tid då de stora bolagen köptes upp av intressen utanför filmstaden, bolag som inte i första hand ville göra film utan tjäna pengar.
Evans var en av dem som höll finansjättarna stången, som tack vare framsynthet och mod bidrog till att Hollywood behöll konstnärlig heder. Han stod bakom Polanskis ”Rosemarys Baby” och ”Chinatown”, liksom Coppolas ”Gudfadern” (”ingen trodde på en maffiafilm”) och den numera med rätta bortglömda succén ”Love Story”.
Evans berättelse om sig själv och Hollywood är en mycket amerikansk framgångssaga, om hårt arbete, berömmelse, detronisering, ny berömmelse och nytt fall. Här finns ”allt”, också i privatlivet: den stora romansen med Ali MacGraw som så småningom spricker, ett kokainberoende som för till domstolsstraff, ostracerande rykten om mord, förlusten av ett älskat hem, svek från flera vänner men också trofasthet från andra, som Henry Kissinger och Jack Nicholson. I berättelsen om livets berg-och-dalbana är Evans bara klädsamt självkritisk, men man tänker med Piraten: vad gör det att en historia inte är sann, bara den är bra berättad?

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons