Återhållen smärta i Portugal
I Aten viner molotovcocktails över Syntagmatorget och på Puerta del Sol i Madrid vrålar indignerade ungdomar ut sin vrede mot det skoningslösa ekonomiska stålbad landet genomlider. Men i LIssabon råder gråtmilt lugn.
I Fadobaren Tasca do Xico i Lissabons Bairro alto - Gamla stan - sjunger fadistan Marisa de Amadora. Fadon - ödet - ska bäras med värdighet.
”Vi har ofta valt säkerhet före frihet” säger Tiago Vaz, arbetslös, tidigare pressansvarig på utbildningsdepartementet.
Gitarristen Victor Pereira säger att det finns olika sorters fado, även humoristisk sådan.
Vem som helst kan gå upp och sjunga i fadobaren. Arnaldo Santos jobbar vanligtvis som gendarm.
Portugals skuldkris har hittills inte piskat fram de ilskna protester som setts i Spanien och Grekland. I Lissabon råder ett nästan flegmatiskt lugn.
Lissabons största torg Praça do Comércio har ännu inte internationellt protestrykte, trots att den enda lyx portugiserna i dag har råd att unna sig är förtvivlan.
På en liten kullerstensgata i stadsdelen Alfama, som sträcker sig från det gamla kungliga slottet Castelo de São Jorge på höjden och ner till Tajoflodens utlopp i Atlanten, ligger familjerestaurangen A Baiuca.