Recension
Lyhörd tragik i många skikt
PSYKOLOGISK REALISM. Kristina Sandberg smälter samman teknik och tematik till en helhet. Läsaren sugs motståndslöst in i ”Att föda ett barn”, skriver Magnus Eriksson.
I sina romaner smälter Kristina Sandberg samman teknik och tematik till en oupplöslig helhet. Ner i minsta detalj skapar hon en uttrycksmässig gestalt som pekar i två riktningar, mot den själsliga belägenheten men också mot prosans karaktär av språk och tekniska grepp. Det ger en säregen pendling mellan det utsagda och de ytterligare betydelsenyanser som skapas i glipan mellan orden och den gestaltade erfarenheten.
Mönstret är tydligt i de tidigare romanerna men blir än mer påtagligt i den nya boken ”Att föda ett barn”, där Kristina Sandberg söker sig bakåt i tiden. Hon skriver om det sena 30-talet, och åtminstone till en del tycks hon basera skildringen på sin mormors berättelser om sitt liv de åren.