Recension

Kalmars jägarinnorTonårskänslan prickas in snyggt

DEBUTROMAN Längtan bort från småstaden. Känslan av eufori som ligger i att trotsa det utstakade svennelivet. Sällan har passagen mellan ungdom och vuxenliv beskrivits med en sådan poetisk precision som i ”Kalmars jägarinnor”.

Uppdaterad
Publicerad
DEBUTROMAN Längtan bort från småstaden. Känslan av eufori som ligger i att trotsa det utstakade svennelivet. Sällan har passagen mellan ungdom och vuxenliv beskrivits med en sådan poetisk precision som i ”Kalmars jägarinnor” av Tove Folkesson.

DEBUTROMAN Längtan bort från småstaden. Känslan av eufori som ligger i att trotsa det utstakade svennelivet. Sällan har passagen mellan ungdom och vuxenliv beskrivits med en sådan poetisk precision som i ”Kalmars jägarinnor” av Tove Folkesson.

Foto: SOFIA RUNARSDOTTER
Annons

Det ligger en hotfull dimma över Kalmars villaområden. ”Vuxendimman. Tröttheten, glömskan. Vad det innebär att växa upp.”

Kalmars jägarinnor är ännu immuna mot dimman. De är en klick tjejer i gymnasieåldern, någonstans mellan medelsvenssons och värstingar. Det är sent 90-tal, en miljö fylld av infravärme, Kalle Anka-pocketar, popfestivaler och Snake på mobilen. Rutinen med fyllor, hångel och stamfiket Fiesta kryddas med lättare ungdomsbrottslighet och andra upptåg.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons