”Jag har inget behov av att bo ensam”

En idyll. En Bullerby-uppväxt. Det är så hon beskriver sin barndom, sjukgymnasten Josefin Lindmark, 22.
Hon växte upp i det kristna pionjärkollektivet Kroksbäcksgemenskapen i Malmö, dit omkring 200 kristna hade flyttat i mitten av 1970-talet. Kroksbäck var då stämplat som ett socialt nedgånget bostadsområde med hög arbetslöshet och kriminalitet.
Gruppen, som bestod av allt från katoliker till pingstvänner, hade en vision om att förverkliga vad de uppfattade som den bibliska förebilden av en kristen gemenskap. De ville inte bara vara bänkvärmare i kyrkan utan praktisera den kristna tron i vardagen tillsammans med likasinnade och försöka påverka omgivningen i positiv mening. Josefins föräldrar var två av dessa visionärer.
Kollektivet skulle vara en fristad. Man skulle ha full insyn i varandras liv och man utformade ett slags biktande gemenskap där man öppet berättade vad man tyckte och tänkte om varandra.
Gårdsfester, kulturaktiviteter, engagemang för invandrare, täta grannkontakter kom att bli vardagen
för detta kollektiv. Inget område i livet skulle undgå att genomsyras av tron. Så startade också Kroksbäcksgemenskapen en av landets första kristna friskolor - Mariaskolan.
Josefin föddes 1980. Sina första nio levnadsår bodde hon i Kroksbäck.

– Jag har bara positiva minnen från åren där, säger hon.
Det är framför allt tryggheten i att ständigt var omgiven av vuxna och andra barn som hon minns.