Beppe kunde konsten att vara sig själv

MULTIKONSTNÄR Beppe Wolgers gick bort för drygt 20 år sedan. Men nya generationer hittar honom ­hela tiden – tack vare tidlösheter som Dunderklumpen, Beppes godnattstund och roller som Pippis pappa och björnfarsan Baloo. På lördag visar SVT den nygjorda dokumentären Barnens Beppe.

Publicerad
Monica Zetterlund och Beppe Wolgers gästar Hylands hörna.

Monica Zetterlund och Beppe Wolgers gästar Hylands hörna.

Annons

Sakta vi gå genom stan, Okända djur, Det gåtfulla folket – Bertil ”Beppe” Wolgers är mannen bakom sånger för evigt förknippade med nostalgi och en försiktig sorgsenhet över livet. Monica Zetterlund och Olle Adolphson var några av dem i 1950- och 60-talets Musiksverige som slog igenom tack vare Beppes känsla för finkornigt finurliga texter. Att han själv skulle stå i strålkastarljuset ingick inte i planerna, även om han tog en tung plats i det kreativa krogliv i Stockholm som mynnade ut i mängder av revyer och kabaréer på bland annat Hamburger börs.

Rollen som trädgårdsmästaren och självaste Gud fader i Kjell Gredes långfilm Hugo och Josefin öppnade för en ny figur: skådespelaren Beppe Wolgers. Och det är väl så barn känner honom – som den trygga och mysbullriga storfarsan i helskägg. Barndom är också temat för Henrik Koelmans dokumentärfilm Barnens Beppe; från Beppes egen uppväxt under soliga somrar på Dalarö – som fått liv genom familjens privata Super 8-filmer – till en storvuxen Wolgers på sommarstället Öhn i norra Jämtland, där han bland annat skapade de skruvade Dunderklumpsfigurerna En dum en och Pellegnillot.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons