Recension
Från miljömedveten familjefar till James Bond-skurk
Det är ingen nöjesresa Noak ger sig ut på – vare sig för honom eller för biobesökarna. Darren Aronofskys ”Noah” följer fasta formler och blir mest en klichéfylld melodram om syndafloden.
Mina känslor är synnerligen blandade när jag vacklar ut i vårsolen efter att ha genomlevt och överlevt syndafloden och Guds vrede över den dåraktiga skapelsen i effektfull 3D. Många frågor förblir obesvarade.
Ta till exempel detta med kosthållningen. Noak – vi fortsätter väl att kalla honom så trots att den oöversatta filmtiteln säger något annat – var ju som vi vet styvt 500 år gammal när han fick sina söner Sem, Ham och Jafet. Och här uppenbarar han sig inledningsvis som en någorlunda välmotionerad filmstjärna i välsittande djurhudar. Men kött äter han inte, hans veganism är närmast militant; det är bara Kains onda avkommor som dödar för att mätta sina magar, och just köttätande framställs som synnerligen vulgärt och obehagligt.