Samhällsfrågor engagerar men utanför partierna
Spelar det någon roll om den superorganiserade svensken dör ut? Forskarna är oense.
– Den romantiserade idén om folkrörelsernas inverkan på demokratin har skjutits i sank av forskningen, säger Bo Rothstein, professor i statskunskap i Göteborg.
Mikael Malmgren, 30, och Nova, 1,5 år, Stockholm: Ofta vid sammankomster som middagar. Politik är ju en av de sju dödssynderna, något man egentligen inte får ta upp, så det är spännande. Folk gillar att ha åsikter, men många gånger går det runt, runt.
Ryam Nayel, 18, Stockholm: Ja, det är intressant att prata med kompisarna. Det är kul att diskutera. Vad pratar ni om? –Skolan och vad vi ska göra i framtiden.
Cecilia Johansson, Lund, 22: Det beror på. Med vänner blir det mycket om demokrati, asyl och hbt. I familjen pratar vi mer om vardagspolitik, som arbetsmarknad och fackliga frågor. Är det viktigt att alla tycker lika? –Helst ska det väl finnas en gemensam plattform av värderingar.
När ni och era vänner pratar politik, vad pratar ni om då? Peter Flodin (till vänster), 31, Södertälje och Anders Westerberg, 31, Mariefred: Det som kommer upp: invandrarfrågor, kriminalitet. Men inte så mycket om vad man röstar på.
Lena Jonnerhag, 50, Sollentuna: Det beror på om det är en fråga som engagerar. Vad engagerar, då? –Just nu blir jag irriterad på att våldsmän verkar komma undan så lätt. Vi pratar mycket, om Engla och morden i Arboga.
Nio av tio svenskar är fortfarande med i en förening – ofta flera.
I Sverige finns det föreningar för snart sagt allt: villaägare (www.villariks.se), ointroducerad adel (www.oaf.se), forskare från Pitebygden (www.piteforskare.se) – ja, till och med för tankspridda (www.tankspridd.se). Och då har vi ändå inte nämnt landets hundratusentals idrottsutövare och alla deras stora och små föreningar, från amerikansk fotboll till volleyboll. Var tredje svensk är med i en idrottsförening och så har det varit så länge man har mätt de här uppgifterna, det vill säga sen mitten av 1980-talet.