Skräckromantik laddad av starka känslor

Ellen Söderhults ”Grov” är en duett med starka känslor och en tungt pulserande basgång. En rökfylld föreställning där ljudbilden tillsammans med ljuset skapar en bokstavligen talat tät stämning. Tänk en dimhöljd myr, en skogsglänta eller kanske inspelningsplatsen för en obskyr skräckfilm och man får en ganska bra bild av miljön som ”Grov” utspelar sig i. Scenrummet på Weld är också maximalt utnyttjat när publiken får ta plats i ena änden av rummet.

Nästan lika omslutna som i Söderhults ”Dunka dunka” som delvis utspelade sig i mörker och inledde vårsäsongen på Weld förra året. Även i ”Grov” spelar mörkret eller det nedsläckta rummet en viktig roll, men här i betydligt kortare men betydelsebärande sekvenser som förstärker och ramar in det visuella. Det kollektiva och de rituella och ibland närmast extatiska inslagen är som ofta starkt närvarande i Ellen Söderhults koreografier. Just det kollektiva utförandet och hennes förmåga att skapa en ”kritisk massa där rörelse, ljud och aktion ger mening och lyfter upplevelsen till en fysisk, lekfull och poetisk erfarenhet” framhålls i juryns motivering när hon i november tilldelades Birgit Cullberg-stipendiet 2022.