RecensionDans

DödsdansenMatch med Strindberg som piggar upp

David Nondorf  och Åsa Lundvik Gustafson i ”Dödsdansen”.
David Nondorf och Åsa Lundvik Gustafson i ”Dödsdansen”. Foto: Per Bolkert

Det går som en dans när Åsa Lundvik Gustafson och David Nondorf fritt och fysiskt utforskar ”Dödsdansens” turer av hat-kär-lek.

Anna Ångström
Publicerad
Annons

Edgar och Alice, kaptenen och hans hustru, triggas i sitt isolerade äktenskapshelvete när de får publik ute på sin ö. I August Strindbergs tragikomiska triangeldrama från 1900 är det den besökande släktingen Kurt som får den rollen. Men i dansarna Åsa Lundvik Gustafsons och David Nondorfs minst sagt fria koreografiska tolkning av ”Dödsdansen” är det vi i salongen som är vittnen till ett fysiskt utspel i ronder som skiftar i nyanser av hat-kär-lek.

Allt tycks dessutom satt på repeat: ”Ska vi börja igen?” är en återkommande retorisk fråga – som om inget annat alternativ fanns. Och visst, i pjäsen säger Alice att endast döden kan skilja makarna åt.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons