Masoud Kamali: Åberg ägnar sig åt kulturrasism
Med anledning av Lars Åbergs artikel om hedersvåld (30/12) har följande replik inkommit från Masoud Kamali, professor i socialt arbete på Mittuniversitetet. Lars Åberg svarar honom under repliken.
I SvD-ledare 30/12 går Lars Åberg till attack mot mig och andra forskare som inte delar hans kulturrasistiska uppfattning om människor med invandrarbakgrund.
Hans inlägg i den urvattnade debatten om ”hedersvåld” är inte något nytt eftersom han länge har attackerat alla som nämner rasism och diskriminering mot individer och familjer med invandrarbakgrund.
Åberg har sedan tillsättningen av mig som utredare för ”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering” tagit på sig korsfararnas riddarkläder och gett sig på utredningen och dess vetenskapliga rapporter som visar hur rasismen och diskrimineringen fungerar i Sverige och reproduceras i institutionella sammanhang som t.ex. inom journalistiken (läs t.ex. rapporten Mediernas Vi och Dom). Genom att använda sig av sin privilegierade journalistiska position försöker han att tysta ned alla kritiska röster som inte är beredda att acceptera hans kulturrasistiska ideologi.
Åberg ger sig nu på forskaren, Rúna í Baianstovu, som baserat på sin forskning och mot Åbergs diskriminerande ideologi publicerat en bok som inte bekräftar kulturrasistiska uttalanden i debatten om ”hedersmord”. Åberg har i olika debatter och oavsett sammanhang, använt sig av ett diffust begrepp som ”invandrarkultur” för att framställa personer med invandrarbakgrund och även de som har aldrig vandrat in i landet och är födda här, som ”kulturellt avvikande varelser” och potentiella eller aktiva ”kriminella”.
Han som saknar vetenskaplig kompetens tar sig rätten att avfärda kritisk forskning som osanningar och ”enbart akademiska produkter”. Han drar sig inte heller för att använda sig av rasistiska begrepp som ”mörkermannen” (som han använt mot mig) i sina lågvattenmärkta journalistiska gärningar. Han skriver att: ”Min erfarenhet av dem som bekämpar hederskulturen är en annan”.
Vad jag och många andra forskare har forskat om är konsekvenserna av användandet av odefinierade begrepp som ”hederskultur” för reproduktionen av institutionell diskriminering mot vissa personer och familjer med invandrarbakgrund.
Åbergs ”objektivitet” i sina diskriminerande och kulturrasistiska påståenden baseras på hans egen ”erfarenhet” som han framställer som ”beprövade sanningar”.
Han framställer läsningen av forskning som avfärdar hans egna sanningar som ”postkoloniala klichéer och allmän otrivsel”. Åberg måste inse att han kommer att ha många stunder av ”allmän otrivsel” eftersom det är många unga forskare nu som inte köper hans och hans likars kulturrasistiska krokodiltårar för ”offer med invandrarbakgrund”.
Masoud Kamali
Professor i socialt arbete på Mittuniversitetet.
Läs även
Lars Åberg svarar:
Den intellektuella skillnaden mellan glåpordsspridare i sociala medier och professorer i socialt arbete upphävs när Masoud Kamali tar till orda.
Han beskriver ständigt det svenska samhället som diskriminerande och sig själv som förorättad. Hos honom finns endast två kategorier: Vi och Dom. Den som tar sig igenom rapporterna från den diskrimineringsutredning han 2004 tilldelades av dåvarande integrationsministern Mona Sahlin får lätt uppfattningen att vi lever i helvetet på jorden. Allt i Sverige är rasistiskt.
Denna rasistiska kultur härleder han ur upplysning, modernitet och förnuftstro och den bärs enligt honom upp av en armé av handgångna män och kvinnor i form av skolan, socialtjänsten, medierna, feminismen, hela integrationsapparaten och, mest upprörande av allt, invandrade Onkel Tom-figurer som går maktens ärenden. Bäst kan de kamaliska rapportsidorna sammanfattas med att människor som invandrar till Sverige flyttar till problem i stället för från dem. När han fick kritik för sitt utredningsarbete påstod han i en intervju i Dagens Nyheter att han blivit sämre behandlad i svensk debatt än i iranskt fängelse.
I sin bok ”Varken familjen eller samhället” (Carlsson, 1999) ifrågasatte Kamali tidigt samhällets sociala insatser: ”Om man inte förstår invandrarfamiljernas upplevelse av mötet och inte tar hänsyn till deras livsstil och familjehierarki förstärker man den negativa bilden av socialtjänsten och skapar fler problem än man vill lösa.”
I ”Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism?” (Expo och Svartvitt, 2004) beskriver han skolans och socialtjänstens arbete som ”ett belägringstillstånd”: ”Samhället visar än en gång att de inte är välkomna här, att de inte tillhör ’oss’, att de inte ens har rätt att påverka sina liv.” Personer som vill motverka hederskulturen sägs förespråka ”stalinistiska metoder i kampen mot religion och traditionalism”.
Genom att i sitt inlägg nu sätta citationstecken runt ord som hedersvåld, hedersmord och hederskultur bekräftar han att han fortfarande betraktar hedersrelaterat våld och förtryck som en myt.
Kamalis fantasi drar gärna i väg med honom. Han kryddar sitt inlägg med citerade signalord, som han därmed tillvitar mig trots att jag aldrig skulle uttrycka mig på det viset. Det vore mig väldigt främmande att tala om ”invandrarkultur” eller ”kulturellt avvikande varelser” medan Kamali sällan tycks ha problem med abstrakta kollektiviseringar av den typ han gör sig skyldig till här ovan (”invandrarfamiljerna”, ”deras livsstil och familjehierarki”, ”de”, ”oss”).
Begreppet ”mörkman” har jag däremot använt om Masoud Kamali. Den termen har som bekant ingenting med rasism att göra utan syftar på en upplysningsfientlig person, och Kamali har en tendens att om och om igen bekräfta att beteckningen var korrekt.
Lars Åberg
Journalist och författare
