Recension
Vigseln - helt överväldigande bra
Sara Granath
Publicerad
Vigseln på Turteatern i Kärrtorp är helt överväldigande bra. Främst slås jag av medvetenheten i alla uttryck: där spelar en fluga ett trumpetsolo i en krigsscenografi med taggtrådsstängsel, sandsäckar och kamouflagenät; där rör sig Carina Ehrenholms Wladek som en reservdelsmänniska innan hon/han skakar på sig och blir ”som vanligt”.
För övrigt är ingenting som vanligt. Alla är märkta av kriget. I denna groteska dröm/hemkomst ser Fadern (Hannes Meidal) ut som en blandning av nazistofficer och Nosferatu, helt i svart och med en revolver klistrad vid handen, huvudet täckt av blodiga sår. Sally Palmquist Procopé försöker vara den Goda Modern, prydd med ett stort svart kors.