Recension

Qui a peur des femmes photographes? 1839 à 1945Här korrigeras den kvinnofientliga fotohistorien

"Intérieur" av Lady Frances Jocelyn.
"Intérieur" av Lady Frances Jocelyn.
Publicerad
Annons

Män skrivs in i historien, kvinnor skrivs ut ur historien – av män. Män som fotograferar är fotografer, kvinnor som fotograferar är kvinnliga fotografer. I fotografins kanon, liksom i konstens och litteraturens, råder en kompakt manlig dominans. Okunskapen om hur kvinnor redan från början varit med om att, på alla nivåer, forma fotografin är djup. Med undantag för ett litet antal ikoner som exempelvis Julia Margaret Cameron, Imogen Cunningham och Dorothea Lange har den absoluta majoriteten av fotografer som råkat vara kvinnor i bästa fall, hur framstående de än må ha varit, hamnat i fotohistoriens marginal. Det kan förefalla nedslående, men fortfarande behövs därför utställningar som syftar till att korrigera den officiella fotohistoriens skeva och misogyna perspektiv. Som nu utställningen ”Qui a peur des femmes photographes?” (Vem är rädd för kvinnliga fotografer?) i Paris.

Utställningen är så omfattande att man tvingats dela upp materialet i två hälfter. Den tidiga fotografin, perioden 1839–1918, visas i Orangeriet, medan perioden 1918–1945 visas på Musée d'Orsay. Det som imponerar mest på denna manifestation är dock inte i första hand det väldiga formatet, utan bredden. Och det i flera avseenden. Här får vi inte bara möta fotografins kvinnliga ikoner, utan framför allt alla de många skickliga, ibland också banbrytande, fotografer som hamnat helt eller delvis i skuggan av sina manliga samtida kollegor. Bredd också i så måtto att utställningen, utöver det material som kan ses som konstfotografi, även innehåller i stort sett samtliga fotografiska genrer. Kvinnor som gjort viktiga insatser inom reportage-, nyhets- och krigsfotografi, mode-, arkitektur- och reklamfotografi; även fotojournalistik, vetenskapligt och etnografiskt fotografi.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons