Allt slutar i förundran
SNILLE OCH DILETTANT Vår största skildrare av undanskymda öden har gått ur tiden. Slas, Stig Claessons ordkonst som kännetecknades av sin förundrade, ensamma röst och sina oerhört praktiska överväganden infogar sig i slutändan i en stor svensk konsttradition där snille förenas med dilettantism och där konst är till för att användas.
Stig Claesson lyckades skriva meningar så som de egentligen inte kan skrivas, men så att alla ändå förstod dem. Ingen som läste en sådan mening kunde missta sig på att den var just hans och ingen annans. Mer än så kan en författare inte hoppas på att uppnå. Hur han lyckades göra detta tror jag att han aldrig funderade över, vilket inte är samma sak som att säga att han inte skulle ha varit en mycket medveten konstnär. Stig Claesson – Slas – var en mycket medveten konstnär, både i ord och i bild. Men utgångspunkten för hans konst är inte att söka i någon utstuderad poetik eller i omsorgsfullt formulerade estetiska trosatser utan i vad som kan se ut som motsatsen: i förundran.