Recension
Clooney i högklassigt rävspel
Häromveckan sade författaren Jonathan Franzen i dessa kulturella spalter att det numera knappast går att skriva en intressant roman om amerikansk politik, eftersom denna skulle ha blivit så allomfattande. Det är så dumt att man blir smått förtvivlad. Och Maktens män är ett vältaligt bevis för att åtminstone den politiska filmen har hälsan i USA.
Begreppet politisk ska här inte uppfattas som liktydigt med agitatorisk, tendentiös eller ens indignerad; detta synnerligen svarta drama sysslar i stället med en uppsättning av politikens eviga grundfrågor: medlen kontra målen, hur den politiska praktiken förhåller sig till teorin. Samtidigt är det i hög grad samtida, skruvar in frågeställningarna i en hårt medialiserad inramning där skenet möjligen bedrar men vårdas ömsint likafullt, eller kanske just därför.