Recension
Sympatiskt berättat för tonåringar
Nu ska ni få ångest, skräck och förnedring blandat med bra musik - vi börjar med en avrättning, akta er för blodstänk, säger ensemblen på Scenen Pipersgatan 4 till några klasser 14-åringar som fnissar förtjust och aningen nervöst.
Teater Barbara spelar under 90 minuter en förkortad upplaga av den främst arabiska och persiska sagocykeln Tusen och en natt som kom till på 900-talet men först under 1700-talet översattes till ett europeiskt språk: franska. Originalet är knappast något för barn utan en samling moraliteter, brutala och skämtsamma om vartannat, med en del mycket erotiska skildringar. Vid sekelskiftet 1900 bearbetades texterna kraftigt för Barnbiblioteket Saga och så blev Aladdin, Ali Baba och Sinbad Sjöfararen kända för svenska barn.
Ramberättelsen handlar om Scheherazade som ska
tillbringa en natt med kung Shahriar för att sedan avrättas. För att undgå döden berättar Scheherazade en saga. När gryningen kommer är kungen så spänd på hur den ska sluta att han låter Scheherazade leva. Hennes sagor varar 1001 nätter varefter Shahriar gifter sig med flickan.
Regissören, mimaren Ulf Evrén, låter Scheherazade berätta tre sagor, den om Abul Hassan - som utgör förlagan till Jeppe på berget - skrönan om brakfisaren Khaled samt historien om Mahad som försöker lära sig uttrycka känslor. Allt bildar en skola för äkta män avsedd för ungdomar - undertexten vill visa att manlighet inte behöver vara en fästning, att frågor om heder kan förblinda vem som helst och att kärlek inte är ett svaghetstecken.
Ensemblen bär hela iscensättningen med sina mimiska kunskaper och uppfinningsrikedom. Här avrättas med osynliga svärd och imaginärt blod skvätter rejält. Johan Ehn tar på sig härskarroller, bödlar och slavinnor med samma imposanta utspel. Carina Jingrot spelar Scheherazade och balanserar skickligt
mellan rädsla, inlevelseförmåga och berättarlust. Anna Dahlqvist och Peter Perski delar en mängd småroller med samma smittsamma energi. Tusen och en natt är sann berättarteater försedd med ett viktigt budskap - framför en ridå av sammet. Nästan all rekvisita är luft, också den ystra kamelmiddag som verkar så läcker.
Nej, kvinnor är inte egendom, det poängterar Teater Barbara med emfas. Iscensättningen är rolig och pedagogisk om än aningen lång. På slutet har 14-åringarna svårt att sitta still. Tusen och en natt är ändå en väldigt sympatisk bild av ett arabiskt kulturarv.