Recension

I väntan på GodotEtt sobert väntande

Publicerad
Annons

I bilen på väg till Helsingborgs stadsteater nämner min 86-åriga mor att det snart är höstdagjämning, då dag och natt är precis lika långa. Sedan blir det mer mörker än ljus. Jag muttrar något bistert om det stora mörkret, men hon svarar tröstande: ”Då kan vi ju på nytt få längta till våren.”

Vår dialog kunde vara hämtad ur Becketts underbart odödliga pjäs I väntan på Godot från 1959. Medan vi väntar på en okänd herr Godot, på våren, ljuset och meningen med livet bär vi fram varandra med dialoger och funderingar kring tidens markörer och hållpunkter. I generation efter generation vävs vilsna individer samman i en gemenskap byggd på försök att förklara och ta plats i detta okända intet som tiden är.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons