Svindlande sibiriskt djup
Det går att få svindel av att skåda n e r genom vattenmassor. I Bajkalsjön är siktdjupet ofattbara 40 meter och långt därnere i det turkosfärgade vattnet bland släta stenar simmar den inhemska laxfisken omul. Vi är framme vid världens djupaste sjö, 1,6 km djup som rymmer en femtedel av världens sötvattensresurser.
Flygresan hit från Moskva tog nästan sex timmar och när vi landade i den sibiriska staden Irkutsk, inte långt från den mongoliska huvudstaden Ulan Bator, slår det mig att jag inte har någon bild av vad som väntar. I globaliseringens tidevarv känns det lite högtidligt. Andra besök på exotiska platser som Indien, Kenya, Stora Barriärrevet i Australien eller Peking i Kina har åtföljts av igenkännande nickar, att ” javisst är det så här det ser ut, det har man väl sett på TV. Men södra Sibirien? Den nybyggda flygplatsen i Irkutsk visar sig vara en stor byggarbetsplats – trots den splitternya spegelklädda ankomsthallen får vi instruktioner att lunka efter en traktor från 1950-talet som kör vårt bagage till ett angränsande skjul som än så länge är ankomsthall.
Från Irkutsk är det sex mil till Bajkalsjön, vägen går genom mörka skogar men plötsligt förvandlas landskapet; björkar, frodiga ormbunkar och meterhöga vilda riddarsporrar omger strandkanten - naturen kring sjön är öppen, leende. Det är en känsla av urtida evighet som möter besökaren, Bajkalsjön för tankarna till den sortens imaginära natur där utdöda dinosaurier brukar vandra omkring, som de avtecknas i naturböcker för barn.
Bajkalsjön är ett av Rysslands mest skyddsvärda naturområden, när FN 1996 tog upp det på världsarvslistan över omistliga natur- och kulturskatter så beskrevs sjön som ett ”Rysslands Galapagos”. Geografin, djur- och växtligheten är unik, sjön bildades av en spricka i jordskorpan och är i dag en nymåneformad sjö med en yta lika stor som Belgien- 640 kilometer lång och 80 kilometer bred.