Räkna med Moçambique
För bara några år sedan låg stora delar av Mocambique alldeles barskrapat, men nu växer optimismen. Allt fler turister har upptäckt paradisstränderna.
Klockan är strax över fem på morgonen. Solen har precis gått upp och vattnet glittrar i morgonljuset. Båten ligger förtöjd ett par hundra meter från stranden och vi vadar ut i vattnet innan vi går ombord. Richard och hans besättning har lastat ombord packning, tält, vattendunkar och mat. Med solhattar på huvudet och tunna skjortor virade runt midjan sätter vi oss tillrätta bland hinkar, fiskespön och ryggsäckar. Efter en het, nästan sömnlös natt är det en förvånansvärt pigg skara som plockar fram guideböcker, kikare och solkrämer ur ryggsäckarna. Jag tar ett snabbt morgondopp och gnuggar sömnen ur ögonen och sätter mig på relingen med benen hängande över det turkosblå vattnet.
Vi är på väg till Two Mile Reef, ett korallrev som sträcker sig flera kilometer utanför Benguerua Island i södra Moçambique. Solen står redan högt på himlen och strålarna bränner genom den tunna presenningen. Ombord lagar Lourenço frukost över eldstaden som står fast förankrad i aktern. Med vana händer hackar han lök, skivar bröd och kokar kaffe över den öppna elden medan palmerna försvinner i fjärran. Sjövant klättrar jag fram i fören för att hjälpa till att hissa segel, men innan jag hunnit så mycket som dra i en tamp får jag ett urskuldande leende från Richard. Det är han som hissar det trekantiga seglet och det är ganska uppenbart att mina seglarkunskaper är bortkastade på en dhow, som trots sin enkla rigg gör riktigt bra fart. Richard, vår engelskspråkiga guide, berättar hur båtarna som från början introducerades av muslimska sjöfarare har funnits längs Afrikas östkust i flera hundra år. ”Vi behöver inga navigationsredskap, vi känner vattnen. Att vara ute till havs är en stor del av vårt liv.”