Lysande uppväxtskildring

Den person jag lever med brukar ibland tala om sitt ”norrländska ursprung”. Han menar att det gett honom vissa specifika karaktärsdrag och i viss mån har präglat hans livsinställning. Jag brukar förhålla mig skeptisk till det där, eftersom han är född i Stockholm och aldrig har bott i Norrland. Däremot är hans mamma född och uppväxt i en by i Norrbotten, och han har tillbringat sin barndoms alla somrar där.

Min skepsis kommer dock lite på skam när jag läser Katarina Kieris nya roman med den förunderliga titeln ”Morbror Knuts sorgsna leende”. Jag skall inte dra jämförelserna för långt, men Kieris bok handlar om just detta: var rötterna börjar och slutar, hur djupt ursprunget går, hur man präglas av en plats där man både alldeles självklart hör hemma och samtidigt inte alls.