Jane Austens kärleksromaner inte så söta som vi tror
De kända böckerna innehåller inte en enda kyss. Ändå har Jane Austens romaner fått stå modell för sockersöta BBC-serier och självaste Harlequinromanen. Men när en av Sveriges skickligaste översättare tar sig an "Förnuft och känsla" finner vi en annan Austen – samhällskritisk, genomträngande och underfundig.
Jane Austen på väg till skolan, Reading Abbey 1783. Ur ”The antiquities of England and Wales”.
Illustration ur ”Pride and prejudice”, från Richard Bentley-utgåvan1833.
”Bellman levde på 1800-talet”. Så heter en bok som kom för ett antal år sedan. Nu dog ju Bellman redan 1795, men litteraturprofessor Johan Stenströms poäng var förstås att en författare lever när hen läses, tolkas, diskuteras. Och 1800-talet var verkligen Bellmans sekel.
Än Jane Austen då? När levde hon? Ja, rent biografiskt levde hon mellan 1775 och 1817. Men hon har haft flera liv sedan dess. Under sin första livstid hann hon helt kort uppleva hur hennes sparsamma utgivning lästes och hyllades. Tidens mest berömda författare, Walter Scott, som vi idag mest minns för romanen om Ivanhoe, beundrade henne och hon besvarade motvilligt hans beundran. Själv var hon till en början en doldis. När hon debuterade 1811 med ”Förnuft och känsla” angav titelsidan enkelt författaren som ”a Lady”.