Recension
Skärvor av vardag fyllda med vishet
Som krönikör i SvD kombinerade hon kunskap med klokskap, humor med temperament. När några krönikor nu har samlats i bokform konstaterar Expressens kulturchef Karin Olsson att vårt behov av skribenter som Cordelia Edvardson är mycket stort.
Få talar längre om dygder. Det upplevs som antikverat i det moderna samhället, i vilket att vara dygdig förväxlas med att vara klok nog att amortera på huslånet. Men jag hittar ingen bättre beskrivning av Cordelia Edvardsons senare krönikor i Svenska Dagbladet än att de strålar av vishet – den kardinaldygd som ofta avbildas som ett Janusansikte, där ena sidan visar en åldrig man och den andra en ung kvinna, vilket ska symbolisera förmågan att lära av historien.
Edvardsons upplevelser av mänsklighetens mörkaste sidor som överlevare från Auschwitz var större och svartare än de flesta av oss kan greppa. Vid mötet med en Förintelseförnekare rullade hon upp ärmen och visade sin tatuering: fånge ”A3709”. Hon fick fem barn, varav ett dog som liten i cancer, och hon tillbringade decennier i Israel för att rapportera från en av världens mest infekterade konflikthärdar.