Stockholms tillhåll för tangobesatta

Klockan går mot elva. Några par är uppe på golvet. De dansar till Piazzolla eller till djärva arrangemang av tangoklassiker som ”Cumparsita” och ”El día que me quieras”. Musiken kommer från tre ynglingar som själva står på dansgolvet och läser sina notblad i ljuset från en kandelaber och några spotlights. Alexander Pavlov vid pianot, Alexander Mitenev på dragspel och Andrew Ivanov fiol.
De är förenade av kärleken till Piazzolla, musikern med de ständiga uppbrotten, bandoneonisten som förnyade tangon genom inslag av klassisk musik, jazz, improvisation, den moderna storstadens stress. Astor Piazzolla nådde Ryssland några år efter Sovjetväldets fall och sin egen ungefär samtidiga död. De här pojkarna mötte honom i slutet av sina musikstudier. Och föll. Kanske är det vi hör ett Beatles för en kommande tango-era? Ett nytt sound, den här gången med bakgrund i en förort till S:t Petersburg. Tre tjugoåringar med en nybildad tangotrio, Resurrection. Resurrection för en återuppstånden avantgardetango.
Man hör den
klassiska skolningen hos musikerna. Den tekniska precisionen, som även för Piazzolla var allt. Men också ansatsen till en egen stil, det som enligt Piazzolla gör att det är musik. Eftertänksamheten mitt i det intensiva. Renheten som stiger fram även ur det vildsint dramatiska. Ett stråk av andlighet. Den ryska själen?

Men varför på Upplandsgatan i Stockholm? För en handfull dansande par och nästan tomma bord? Kväll efter kväll.
En skänk från ovan. Faktiskt bokstavligt, det rör sig om den regniga sommaren. Och ett märkligt sammanträffande, så som det tycks kunna ske i tangovärlden. Från Ransäter, dit de inbjudits att spela på stämman, tänkte sig de unga musikerna att förlänga sin första utlandsresa genom att spela på gatorna i Stockholm. Men dyblöta instrument!
Drömmen om att spela under tak. Och så denna lilla restaurang i backen ovanför vandrarhemmet. En ren chansning, som visade sig leda till Stockholms enda tillhåll för tangobesatta.