Språk med låg status sätter få spår
Språkspalten | Lånord
Eva Bäckstedt skriver om nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista (se länk till höger), att man kan lära att av tiotusen nya ord i nästa upplaga så kommer två från multietniskt ungdomsspråk (eller shobresvenska): guss (flicka) och keff (dålig) .
Av artikeln kan man också lära att dessa två ord räcker för att åtskilliga bedömare ska förlora allt sinne för proportioner och börja tala om shobresvenskans invasion i ordlistan - den må sedan vara välkommen eller ovälkommen.
Varför denna reaktion? Visst är det värt notera att guss och keff nu blivit ordlisteetablerade. Det är ungefär lika anmärkningsvärt som att tjej och kass kom in i tionde upplagan 1973. Men det verkligt anmärkningsvärda är ju det omvända förhållandet: hur få ord från våra stora invandrar- och minoritetsspråk som letar sig in i standardsvenskan.
Finska har talats i Sverige i åtminstone sju-hundra år, och kanske 300 000 svenskar har finska som modersmål. Men räkna upp tio nya finska lånord i svenskan! Jag frågar folk ibland och efter
lång tystnad brukar någon tveksamt mumla sisu eller sauna. Sisun är belagd i svenskan sedan Paavo Nurmis dagar på tjugotalet, sauna sedan början av sextiotalet. Den riktigt kunniga vet möjligen att stavgång, belagt sedan 1997, är en direktöversättning av finska sauvakävely.