Splendeurs et misères. Images de la prostitution, 1850-1910Bilder av prostitution gör oss både till fluktare och kunder

Sex säljer, det är odiskutabelt. Internet lär t ex till 30-35% bestå av porr. En ocean av sex, bara några klick bort. Fast intresset för kommersiellt sex har nog alltid funnits. Under andra kejsardömet och tredje republiken i Frankrike (1850-1910) var prostitution ett lika centralt som utbrett fenomen. 1871 fanns i Paris 175 bordeller. 1901 hade ytterligare hundra tillkommit. Och de var lagliga ända till 1946. Bordellerna utgjorde dock bara en mindre del av sexhandeln. De flesta som sålde sex var gatuprostituerade. Kvinnolönerna var så låga att de knappt gick att leva på.

Paris som syndens stad talades det om under la belle époque. Författare, konstnärer och fotografer behandlade ämnet. Balzac, Baudelaire, Flaubert, Zola, Maupassant och Huysmans har alla skildrat prostitutionen. Och de visste vad de skrev om, för åtskilliga av dem var själva flitiga bordellkunder. Samma sak med konstnärer som Manet, Degas, Toulouse-Lautrec, Van Gogh, Munch och Picasso. Att gå på bordell under 2:a hälften av 1800-talet var, ur ett manligt perspektiv, knappast märkvärdigare än att gå på krogen.