Krönika
Migration är mer än invandring
En ung kvinna i för tunna stövlar stod utanför USA:s ambassad i Stockholm och grät. Det var en iskall dag i januari för några år sedan. Visumet för att bli au-pair i Florida skulle bli försenat. Hon hade inte haft med sig exakt rätt papper. Jag tog emot mitt eget tjocka kuvert med immigrationsdokument från vaktkuren. Undrade om jag skulle berätta för den förtvivlade unga kvinnan hur många gånger hon skulle behöva gråta över att ha fel papper. Hur hon skulle undra om det var värt det.
Att lämna sitt eget land är något av det konstigaste man kan göra. Det är ett lite konstigt beteende mot föräldrar som gjort sitt bästa för att man ska överleva och bli stor. Mot skattemyndigheten, som baserar hela sin verksamhet på att människor ska stanna på ett ställe och producera. Och mot själen, som undrar varför alla på det nya stället tycker att man är dum i huvudet och inte förstår ens utsökta humor.