Snällhet gör saken värre
Debatten efter Charlie Hebdo-massakern har tagit en olycklig vändning. Det värsta som kan hända nu är att sociala konflikter lämnas olösta medan man kompromissar med yttrandefriheten för att vara snäll, skriver Håkan Lindgren.
Göran Rosenberg beskriver Charlie Hebdo som ”en hårt islamhäcklande satirtidning” (Expressen 20/1). För säkerhets skull upprepar han samma formulering tre gånger. Tidningen påstås ”vecka efter vecka visa profeten Muhammed i mer eller mindre obscena ställningar”, något som gör honom bekymrad eftersom ”ett öppet islamfientligt parti är på väg att bli landets största”.
För att bemöta Rosenberg skulle jag vilja hänvisa till en artikel av Josselin Moneyron på The Hooded Utilitarians sajt. Hon har gått igenom förra årets utgivning av Charlie och räknat vad omslagsteckningarna föreställer (dessutom förklarar hon anspelningar som det inte är säkert att en icke-fransk publik uppfattar). På delad förstaplats kommer ”ett öppet islamfientligt parti” som ”är på väg att bli landets största”. Elva av 52 omslagsteckningar angriper Front National. Partiet, plus dess ledargestalter Marine och Jean-Marie Le Pen, ”har konsekvent varit Charlie Hebdos huvudsakliga måltavla”, skriver hon. Ett påstående som får ett visst stöd av Jean-Marie Le Pen. Efter massakern kallade han de mördade tecknarna ”fiender till FN” (lepoint.fr 10/1 2015).