Läsare: Så var det att bo på Norra Smedjegatan
Många sörjde när Norra Smedjegatan försvann för att ge plats åt Gallerian i City på 1970-talet. SvD-läsaren Lars Dahlin berättar här om hur det var att bo där.
Vi har ju tidigare belyst Norra Smedjegatan – gatan som försvann när Gallerian byggdes. Här kommer en spännande röst från en som bodde där. Lars Dahlin mejlade in följande:
”Som nygifta flyttade vi in på Norra Smedjegatan 1 sommaren 1966 och vi har givetvis många härliga minnen från våra år där. När boken Norra Smedjegatan gjordes var fotografen länge hos oss och fotograferade, vi var ju helt avvikande åldersmässigt från alla andra, inklusive Loka, som bodde på gatan. Vi har fortfarande mycket levande och härliga minnesbilder av Maja i mjölkaffären och de båda Åkarna: Åke och Åke- med sin blomsterförsäljning. På den negativa sidan finns mjölkpaket som flyttas nere på gatan av en stor svart råtta och besök i trappuppgången av A-laget, som dock återvände till gatan utan antydan till invändning när vi ville komma upp till lägenheten med vår barnvagn. Vissa dagar tyckte dock min hustru att ångorna av deras konsumtion försvårade återvändandet hem till vår bostad. Vi hade en tax på den här tiden och när vi tog Putti på kvällspromenad via Jakobsgatan blev vi nästan alltid stoppade av vakten på Hamburger Börs som gav henne en sockerbit mot att hon satte sig upprätt på sin stjärt. De kvällar vi valde att gå åt andra hållet passerade vi ofta Drottninggatan och där var inte sällan det stod en äldre man utanför ett skyltfönster till en antikaffär och noterade att det passerade ett par och därför helt naturligt lyfte på hatten och sade God Kväll. Det var vår dåvarande majestät Gustav VI Adolf som också var ute på sin lilla kvällspromenad på egen hand helt utan av uppvaktande poliser eller Säpo-personal. Vår tax Putti och jag finns med på en bild i slutet av boken Norra Smedjegatan och jag noterar att även jag bar hatt på den här tiden men har svårt att tro att jag någonsin bar hatt efter 1970”.