Recension

Nu mår jag mycket bättreSynd på så finfin ångest

Claire Wikholm, Lennart ­Jähkel och Tomas Bolme. Ensemblen sliter med sina roller men iscensättningen tillför inte Kristina Lugns text något, tycker SvD:s recensent.
Claire Wikholm, Lennart ­Jähkel och Tomas Bolme. Ensemblen sliter med sina roller men iscensättningen tillför inte Kristina Lugns text något, tycker SvD:s recensent. Foto: PETRA HELLBERG
Lars Ring
Publicerad
Annons

Kristina Lugn är väl snart tröstetrasa med hela svenska folket. Hon har gått från hatobjekt till älskad folkabsurdist. Hon trollar fram orden ur vardagligheten och skapar texter som låter dem förstärka och förneka varandra, pillar fram ny mening och rapp kraft. Kristina Lugn låter språket alltid vara uppspelt och lukta nytt.

Pjäsen Titta! Det blöder fick sin urpremiär på Dramaten 1987 med Margaretha Krook som dansbandssångerskan Barbro. Stockholms stadsteater sätter nu upp stycket med en ny titel: Nu mår jag mycket bättre. Den här gången är det Claire Wikholm som axlar rollen av representant för alla överblivna.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons