Resa

8 skidorter du aldrig tänkt på

Chamonix eller Courmayeur? Ingetdera. I vinter susar vi utför grannorterna som hamnat i skuggan. För mindre trängsel, men lika mycket puder.

I stället för Obergurgl: Vogel

Lättillgänglig variationsrikedom i vacker österrikisk miljö har gjort Obergurgl till en populär familjefavorit. Men väldigt familjevänligt är det också vid lågmälda Vogel, en av Sloveniens främsta skidorter med ett tiotal blå och röda pister precis ovan majestätiska sjön Bohinj. Åkningen är utmärkt för korta ben, liksom medelgoda äldre entusiaster, och kan utforskas till fullo under blott en dag eller två. Detta är med andra ord ingen plats att hetsa fram adrenalinkickar på. Vogel är snarare en naturskön och loj liten doldis, med ett unikt läge på en platå i de Juliska alperna inom nationalparken Triglav. Besökare belönas dessutom med korta avstånd till sagostäder som Bled, samt utsökt lokal mat.

Annons

I stället för Whistler: Revelstoke

Foto: IBL

Visst bländar ännu Whistler, Kanadas skidgigant nummer ett, med evighetslånga nedfarter och evighetsmängder nysnö. Vi slår dock ett slag för landets nyaste skidort som på ett ynka årtionde gått från att vara de mest envisa bergsrävarnas svårnådda gunstling till fulländad och mycket djärv världsklass, liksom världens huvudort för heliskiing. Revy, som de invigda säger, bjuder på Nordamerikas brantaste backar och uppåt arton meter snö om året. Det finns med andra ord mycket att jobba med i 69 pister och fyra högalpina bowls, i en så härligt utmanande terräng att den till hälften dubbas som enbart lämpad för riktigt erfarna åkare. Att vindla ner i vidlyftiga svängar i snö så djup att skidorna aldrig rör marken skapar en sensationell känsla av tyngdlöshet – och lycka.

I stället för St Moritz: Mürren

Ingen gör alpglamour så väl som St Moritz. Men ingen gör alpskönhet lika mycket rättvisa som Mürren. I den måleriska lilla byn råder heller ingen brist på chic njutningsfaktor. Positioneringen på en klipphylla 1 650 meter över havet vid skidberget Schilthorn gör området bilfritt, och via kugghjulsdrivet bergståg följt av hästdragen släde framträder de gamla hotellen bland smala gränder som sidorna i en vintersaga. Och så var det ju turerna! Den alpina skidåkningens vagga bjuder givetvis på hisnande åk med utsikt över Eiger, Mönch och Jungfrau. Samtidigt som geografi och begränsat antal bäddar håller trängseln nere i de tiotalet liftarna och runt 30 utfarterna. Mürren är ingen hemlighet, ändå är den böljande terrängen som en gömd frizon. Det är himmelskt ovan molnen!

I stället för Chamonix: La Clusaz

Chamonix ligger bara en dryg timme bort på andra sidan Mont Blanc. Men vid bergets västra fot bjuder söta skidpärlan La Clusaz på lika högt tempo, fast förenat med månghundraåriga jordbrukstraditioner. Och det är just bönderna med sina gårdar och vidsträckta marker vi tackar för att tillväxten förblir försiktig trots så majestätisk åkning. Skidområdet består även av byarna Manigod och Le Grand Bornand, men flest pister finns i La Clusaz. Liksom bäst offpist; friåkare lockas av många fall med orörd snö och en fallhöjd på uppåt 1 500 meter. Området är unikt på så vis att det går att susa fram opistat för att sedan glida rakt in i det stora skidsystemet, därefter ta en av liftarna upp och börja om igen. Efteråt: närproducerad gourmetmat och muskelavslappnande massage på Cristal Spa.

I stället för Courmayeur: Alta Badia

Foto: IBL

Missförstå oss inte. Vi älskar Courmayeur, denna välbehagens skidort som är lika delar färsk pasta, oantastlig espresso och skön skidåkning. Men matglada puderfränder, varför inte ta sikte på bergen på andra sidan Milano och byta proseccopartyt i Aostadalen mot knödel- och humlehippa i Dolomiterna? Alta Badia ingår i skidsystemet Dolomiti superski, så stort att det känns oändligt. Vi pratar 1 200 kilometer pist och 450 liftar. Utmärkt utgångspunkt är ladinska byn Corvara, belägen invid berget Sassongher och mitt på Alpernas kanske finaste tur – Sellaronda. Här på Dolomiterns solsida uppfördes områdets allra första skidskola redan på 1930-talet, och de grönskimrande isfallen och fantastiska storfjällen fortsätter än i dag att överträffa våra vildaste vinterfantasier.

I stället för Aspen: Jackson Hole

Foto: IBL

Colorados perfekta pudersnö lockar såväl Hollywoodstjärnor som bohemer till Aspens morska röda pister och svarta bråddjupsåk. För dig på jakt efter lodräta backar i hejdlös terräng rekommenderar vi dock att resa rakt nordväst, upp i granndelstaten Wyomings mäktiga bergskedjor Teton och Gros Ventre. Mitt emellan dem balanserar Jackson Hole-dalen där det snöar sisådär elva meter om året. Lägg därtill cowboys och saloonliknande barer och det känns som att befinna sig i ett vilda västern fabulerat av Kung Bore. Från toppen av Rendezvous Mountain svischar utförsessen, medan riktiga experter vågar sig på Cody Bowl och Rock Springs Bowls kaxiga, opistade utmarker med klippavsatser på uppåt 20 meter. Varje dag blir en orörd utmaning som svider härligt i benen.

I stället för Geilo: Røros

Foto: IBL

Traditionsrika Geilo är välkänt för resan dit längs anrika Bergenbanan, liksom de 22 milen preparerade spår för längdåkning. Men vårt grannlands mest trollska landskap att ägna sig åt den norska nationalsysslan hittas runt mysiga Røros precis vid svenska gränsen i Trøndelag fylke. Det känns som om tiden stått stilla i den världsarvslistade gamla trähusstaden där vardagen kretsar kring friluftsliv, gedigen kokkonst med fisk från fjällsjöarna – samt längdåkning. På promenadavstånd från stadskärnan och långt upp över högplatån ringlar 30 mil leder för både klassiskt och skejt. Det är tyst och rogivande. Bara skidornas sus i det snustorra spåret, innan knastret från lika snustorr ved värmer i övernattningsstugan.

I stället för St Anton: Warth am Arlberg

Korandet ”världens bästa skidort” har tillfallit många platser, men kanske oftast snösäkra klassikern St Anton. Vilket inte är konstigt med så varierad åkning och otroliga löpor för carving: vackra, välpreparerade och långa. Men sedan gigantiska skidsystemet Ski Arlberg för två år sedan kopplades samman med St Anton rekommenderar vi att i stället utgå från lilla Warth intill Lech Zürs. Charmiga små hotell och rustika alpbarer är ett stort plus, så även faktumet att 80 procent av dess backar blickar mot norr, vilket på 2 000 meters höjd innebär marängfluffig snö. Att skidskolan leds av forna landslagsmedlemmar säger det mesta om Warths renommé. Det är också de som tipsar om halvhemliga åk som offpisten vid Wolfegg, ett nervkittlande äventyr bland trädkantade, porösa puderfält.

Till Toppen