Recension

Lundarim. Akademiska föreningens årsbok 1999 (lund 2001)75 års rimkonst med ädla lundavanor

Under strecket
Publicerad
Annons

På en herrgård i Småland sitter en slottsherre som är hedersdoktor i Lund och före detta avdelningsdirektör i Skolöverstyrelsen: Bengt Hjelmqvist, en vithårig nittioåttaårig poet som nu gett ut sjuttio dikter i boken Lundarim (med fin inlednng av Jan Mårtensson om författaren).
Den första dikten är från 1926 och den sista från 2001, motsvarande sjuttiofem år av versskapande, och de är ofta skrivna till speciella tillfällen som gåsfester och ålagillen, nationsfester och tidningen Lundagårds jubileer. Bengt Hjelmqvist var Lundagårdsredaktör 1925-1926. I dag är han en levande traditionsbärare från de berömda lundaskaldernas tid, som han själv betygar: ”Ja, om de flesta kan jag ge besked, / om Tristans och om Gullbergs dagar. / Förklaringen är enkel: jag var med.”
Andra bakgrundsgestalter är Karl-Ragnar Gierow och Ivar Harrie. I somliga dikter hyllar han olika figurer ur det akademiska livet i Lund, och Gullberg, den störste lyrikern, harangeras ömsevis lekfullt och med totalt engagemang i hans livsöde.
Hjelmqvist behärskar sina versmetrar perfekt, skriver sonetter, pantouner och rimpokaler. Han har en alldeles personlig form av travesti, som leker med versen hos våra största lyriker, Bellman, Tegnér, Runeberg, Fröding, Karlfeldt, Taube. Vid sidan därom stampar han fram helt sångbara dikter till högtidliga tillfällen på melodier som ”Riddare kring det runda bordet”, ”O gamla klang”, ”Bohus bataljon”, ”Glad såsom fågeln” och vaggvisan ur spexet ”Uarda”.

Ett exempel på hans eleganta travesteringskonst, med lätt igenkännlig förebild, är denna lyriska lek vid en gåsfest: ”Intet är som gåsatider, / rödkålsveckor, svartsoppstider, / intet kräk en vällukt sprider / som en fet novembergås. / Kom i höstens sista timma, / ängen ger sin dävna dimma, / kom hit in och smörj ditt krås.” Här excelleras också i halsbrytande rim: ”Du kvinnors rätt predikade, / när du i Lund fredrikade”, eller när det rimmas ”o jerum” - ”troférum” - ”Tegnérrum”. Och denna stilkonst parodierar sig själv när en rad som ”sågs mången ung docent gno” rimmas på Klemenstorgets sköna ”cementho”.
Den lundensiska kvickheten saknas inte här. Till en skånsk nationsfest nämner Hjelmqvist det Malmö där Karl X Gustaf står staty och tillfogar: ”vi tog färjan, han tog tåget över Bält.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons