X
Annons
X
Recension

Flyga drake 70-talets Kabul får färg

Filmatiseringen av Khaled Hosseinis succéroman Flyga drake blir i Marc Fosters händer för tillrättalagd, även om skådespelarnas insatser är imponerande och porträttet av 70-talets Kabul kryddstarkt och storslaget.

Prestigefilm är genren. Doktor Zjivago. Mitt Afrika. Den engelske patienten. Här senast, Försoning. Och nu, given i sällskapet, Flyga drake. Regissör är schweiziske Marc Forster (Finding Neverland) och det bygger på afghansk-amerikanske Khaled Hosseinis exceptionellt framgångsrika roman.

Liksom Försoning fokuserar Hosseini på en akt av feghet med konsekvenser. I centrum står övre medelklasspojken Amir, som växer upp i 70-talets Kabul och som med sin far flyr under sovjetinvasionen 1979. Drygt 20 år senare hinns den nu USA-bosatte Amir ikapp av sitt förslutna i form av nyheter om Hassan, barndomsvännen som Amir en gång svek i en stund av stor svårighet. Amir far tillbaka till ett talibanstyrt Afghanistan där han möter Sondhra, Hassans unge son, och även Assaf, den onde vedersakaren från det förgångna. Det har blivit dags att ställa saker till rätta.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X