Annons
Recension

I vattumannens tid? En bok om 1968 års uppror och dess betydelse idag68 överskattad revolt

Publicerad

1968? Var inte det året då bröderna Fåglum tog silver i OS?
Ibland kan man förundras över att slutet av 60-talet fortfarande utgör en självklar referenspunkt. Strängt taget hände ju inte så mycket. Ett smutsigt krig i Sydostasien, några strejker, ett antal missnöjda studenter - och så litet knark, lite naket och en förfärlig massa prat.
Men hur luddigt begreppet ”1968 års uppror” än är sammanfattar det en långtidsverkande generationserfarenhet. Liksom 30-talsdepressionen, som på kort sikt banade väg för Hitler och i ett längre perspektiv den moderna välfärdsstaten, sträcker sig effekterna av 60-talets motkultur långt in i framtiden.
Ändå är mytologiseringen påfrestande. Å ena sidan den ständigt närvarande nostalgin, saknaden efter en tid då allt skulle omprövas och hoppet om de enkla lösningarna ännu levde. Å andra sidan föreställningen att allt som har gått snett sedan 1968 kan härledas tillbaka till en samling gruppkopulerande intellektuella och haschrusiga konstnärer.

Statsvetarna Ulf Bjerelds och Marie Demkers analys av 1968 kryssar säkert mellan dessa ytterligheter. I vattumannens tid? En bok om 1968 års uppror och dess betydelse i dag består till en del av en bekant vandring på minnenas gata: en serie närläsningar av hur upprorsandan kom till uttryck inom samhällets alla områden, från arbetsmarknad till sexualitet.
Men de driver också en övergripande tes om 1968 (även om teori och empiri inte alltid träffas i samma gathörn): den ursprungliga rätten att göra uppror, att tänka själv och ifrågasätta givna auktoriteter övergick i en ultramodernitet där alla normer och kollektiva värderingar per definition blev suspekta.
Det var inte bara svärdet, tronen och altaret som hamnade på historiens sophög utan också de civiliserande krafter som skyddade de svagare i samhället. Ett uppror som ursprungligen byggde på förnuft och solidaritet banade väg för 80- och
90-talens narcissistiska satsa-på-dig-själv-samhälle. Nymarxisten blev nyliberal.

Annons
Annons
Annons