Vägen upp till toppen av stenen består av exakt 740 trappsteg. Foto: Anamaria Mejia/Alamy
Resa

5 drömplatser du inte vill missa

SvD Resor har listat ett gäng platser man bara måste besöka någon gång i livet.

Slaget om stenbumlingen

Exakt på gränsen mellan de colombianska städerna Guatapé och El Peñol ligger det stora stenblocket El Peñón de Guatapé. Eller som det också kallas; El Peñón de El Peñol, beroende på vem man frågar. De två städerna har en lång historia av dispyter om stenen då båda anser att den tillhör just dem. Vid ett tillfälle gick invånarna i Guatapé så långt att de började rista sin stads namn i stenen. De hann dock bara till bokstaven "u" innan invånarna i El Peñol satte stopp för fortsatt skrivande. Men när vi besöker platsen glömmer vi snabbt alla bråk, vi har fullt sjå med att flåsa oss upp till toppen via en trappa som löper längs med ena sidan av stenblocket. Det är en rejäl vandring upp dit, närmare bestämt 2 135 meter och 740 trappsteg. Men belöningen infinner sig snabbt när vi blickar ut över områdets grönskande kullar och Embalse del Peñols vatten.

Det glittrande slukhålet

Turister tar gärna ett svalkande dopp i det 20 meter djupa slukhålet.
Turister tar gärna ett svalkande dopp i det 20 meter djupa slukhålet. Foto: IBL

Enligt en lokal legend var det en meteorit som slog ner här och skapade hålet.

Pang! På bara några sekunder öppnar sig marken och drar med sig den närmaste omgivningen ner i djupet. Allt följer med; bilar, hus och i värsta fall även människor. Ett slukhål skapas när taket till en hålighet i marken plötsligt kollapsar. Oftast associerar vi fenomenet med tråkigheter, men runt om i världen finns även exempel som inte har med förstörelse och katastrofer att göra. Som slukhålet Bimmah i Oman. När taket till en undervattensgrotta rasade skapades ett av landets populäraste turistmål. Det 20 meter djupa hålet är fyllt med glasklart, smaragdgrönt vatten att plaska runt i. Vill man veta vad som gömmer sig under vattnet är det bara att ta på sig snorkelutrustningen och göra fiskarna sällskap.

Enligt en lokal legend var det en meteorit som slog ner här och skapade hålet. Således heter den omkringliggande parken Den fallna stjärnan.

Vilse i trädgårdslabyrinten

Trädgårds-labyrintens sex broar ger förhopp-ningsvis viss orientering.
Trädgårds-labyrintens sex broar ger förhopp-ningsvis viss orientering. Foto: Atlaspix/Alamy

Med sitt gröna cirkelmönster påminner häcklabyrinten Longleat Hedge Maze mer om en expressionistisk målning än en labyrint skapad av gröna trädgårdshäckar. Belägen utanför byn Horningsham i grevskapet Wiltshire, 15 mil väster om London, är den med sina 2,72 kilometer världens längsta trädgårdslabyrint.

Totalt består labyrinten av 16 000 häckar som är 2,5 meter höga, sträcker sig över ett och ett halvt tunnland och tar uppemot 90 minuter att promenera genom. Den skapades 1975 och är byggd runt slottet Longleat House. Labyrinten har flertalet återvändsgångar och många av dem är blockerade med upphöjda broar. Att hålla labyrinten i schack kräver ett trädgårdsmästarteam på sex personer med motordrivna trimmers under en månads intensivt arbete. Proceduren upprepas en gång i halvåret. Trädgårdsarbetet är halva utmaningen, svårast är det att inte gå vilse.

Lenas pelare

undefined

Floden Lenas mörka vatten rinner sakta men bestämt genom den ryska delrepubliken Sachas karga landskap. Vattnet har färdats långt, Lena har sin källa i Bajkalbergen och är med sina 440 mil världens tionde längsta flod. Här i Sibiriens östra hörn står brutala bergsformationer i givakt längs med flodbanken och speglar sig i vattnet. De spetsiga bergen kallas för Lenas pelare och har uppkommit på naturlig väg genom att väder och vind under lång tid tärt på stenen tills den börjat vittra.

Enda sättet att se detta naturfenomen är från en robust flodbåt.

Klimatet i regionen är känt för att vara hårt, på vintern kan det bli uppemot 60 minusgrader medan sommaren bjuder på 40-gradig hetta. Pelarna är fristående från varandra och reser sig mellan 150 och 300 meter över marken. Man kan inte ta sig till platsen till fots, det enda sättet att se detta naturfenomen i ett lika märkligt som vackert hörn av världen är från en robust flodbåt.

Blå känslor i Belgien

Skogen Hallerbos var tidigare en del av Europas största bok­skog. Klock­hyacinterna har funnits här i hundratals år.
Skogen Hallerbos var tidigare en del av Europas största bok­skog. Klock­hyacinterna har funnits här i hundratals år. Foto: Isopix [downloaded]

Blått är en märklig färg. Förvisso är det en av de tre primärfärgerna, och både himlen och havet uppfattas som blåa även om det mest handlar om ljusreflektioner. Och visst finns det en och annan blå fågelfjäder och blomma där ute, men i övrigt är blått en tämligen ovanlig färg i naturen. Kanske är det just därför intrycket blir så överväldigande när man kliver in i den knallblå Hallerbosskogen, en halvtimme söder om Bryssel. Under några veckor varje vår färgar tusentals små blommor hela den stora, täta skogen knallblå när solen strilar genom det täta grenverket.

Den barnbokskolade floristen misstar gärna de små blommorna för blåklockor, men i själva verket handlar det om engelsk klockhyacint, en så oansenlig och blygsam liten blomma att den på engelska heter common bluebell. Blomman är egentligen blekblå, men solljuset och den enorma mängden ger ett närmast indigoblått intryck.

Men det gäller att passa på när hyacinterna blommar från april till juni. Resten av året ser Hallerbos ut som vilken europeisk lövskog som helst.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen