Annons
X
Annons
X

40 000 kvinnor i Sverige är könsstympade

Närmare 90 fall av kvinnlig könsstympning har anmälts i Sverige, vilket har resulterat i endast två fällande domar. Det typiska scenariot är att dagispersonal uppfattar att ett ingrepp skett.

– Det är bra att personalen är uppmärksam, men de ser också det som inte finns, säger professor Sara Johnsdotter.

Kvinnlig könsstympning
På skolan utanför Växjö talar man ofta om könsstympning och hur det påverkar exempelvis idrottsundervisningen.
På skolan utanför Växjö talar man ofta om könsstympning och hur det påverkar exempelvis idrottsundervisningen. Foto: Yvonne Åsell

Närmare 40 000 kvinnor är könsstympade i Sverige i dag – vilket motsvarar det totala antalet invånare i Hudiksvall eller Enköping – varav cirka 7 000 är flickor under 18 år. De flesta kommer ursprungligen från Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. I princip samtliga har genomgått könsstympning innan de kom till Sverige, rapporterar Socialstyrelsen.

– Diskussionen fastnar ofta där, huruvida könsstympning sker eller har skett här, trots att det varken finns bevis eller empirisk forskning som styrker teorin att flickor stympas i Sverige. Det förklarar Sara Johnsdotter, som redan 2002 skrev en avhandling om hur somalier i exil omprövar sin syn på kvinnlig omskärelse. Och hon har sedan dess skrivit ett flertal böcker och publicerat vetenskapliga artiklar i ämnet.

Samtidigt kan inte heller hon med säkerhet utesluta att unga flickor fallit offer för denna mångtusenåriga sedvänja även inom vårt lands gränser. 1982 förbjöds kvinnlig könsstympning enligt lag i Sverige, vilket innebär att om det skulle ske så är det en lika ljusskygg som förbjuden handling.

Annons
X

– Många säger sig veta att det händer här, men de har hittills inte kunnat lägga fram några som helst bevis, säger Johnsdotter.

Hon har nu i forskningssyfte gått igenom de 86 fall som polisanmälts och i knappt 70 av dem har förundersökning inletts. En stor majoritet gäller svensk-somaliska flickor‚ en i det här sammanhanget både känd och utsatt grupp då 98 procent av kvinnorna i Somalia utsätts för någon typ av könsstympning. Men det visade sig också att i Sverige är dagispersonal de vanligaste anmälarna, trots att det enligt Sara Johnsdotter inte finns en enda bekräftad stympning som upptäckts av anställda på förskolor.

– Ett typiskt fall är att dagispersonal vid blöjbyte tycker sig se en förändring av en flickas underliv och som anmäler detta, varvid systemet går igång med full kraft. Det görs en genital undersökning på den lilla flickan – som i alla fall hittills varit utan anmärkning. Det här är svårt att se, eftersom vi ser lika olika ut där nere som vi gör i ansiktet, säger Sara Johnsdotter.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att vi i Sverige bara har två fällande domar, vad säger det?

    – Det visar att systemet är alert och att det tar det här på allvar och svarar med full kraft. Det finns säkert ett mörkertal, men det är inte stort eftersom anmälningsbenägenheten är hög. Systemet skulle helt enkelt träffa rätt oftare om det fanns ett utbrett problem, något som många antytt, men aldrig kunnat bevisa.

    Och varför skulle någon vilja påskina det?

    – Av politiska skäl, uppmärksamhet, möjlighet till forskningsanslag. Och det går bevisligen att komma undan med väldigt hårresande påståenden, utan empiriska data.

    Hon nämner programmet "De glömda flickorna" som visades på SVT 2001, där kvinnor påstods komma till Sverige och tjäna stora pengar på att stympa flickor. Och nyheten som 2014 spreds långt utanför Sveriges gränser – att alla i en klass med 30 flickor hade könsstympats inom loppet av några månader. Programmet fick hård kritik och nyheten visade sig inte alls handla om en klass, utan en särskild grupp flickor som satts samman för att prata om barns rättigheter och hälsa.

    – Medierna får helt enkelt bättre genomslag genom att tala om svenska köksbordsstympningar, säger Sara Johnsdotter.

    Huriya Mohamed och en Nasra Yasin har undgått sedvänjan och drömmer istället om att starta ett fotbollslag för tjejer. Även femåriga Ideli-Ida tror att hon vill spela när hon blir större. Foto: Yvonne Asell

    Medier, okunniga politiker och sakkunniga med olika agendor. Könsstympningsdebatten har varit infekterad och blåst upp många gånger genom åren, varför man samtidigt inte längre kan tala om ett tabu i Sverige. Att problemet finns är numera välkänt, men vad man bör göra åt det är inte lika självklart.

    Anissa Mohammed Hassan är sakkunnig vad gäller könsstympning på Länsstyrelsen i Östergötland och hon berättar om ett kraftigt ökat inflöde av samtal till den nationella telefonlinjen för hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat könsstympning.

    – Oftast är det vuxna som hör av sig – lärare, personal på boenden för ensamkommande som möter flickor med besvär. Det är viktigt med kunskap för att kunna agera korrekt och inte bara tro att de här flickorna är lata om de inte vill delta i idrottsundervisningen.

    Och varför skulle just idrottslektionerna vara ett bekymmer?

    – Flickor som är ihopsydda har ofta jobbigt att kissa – det svider och tar lång tid. Därför undviker de exempelvis aktiviteter när man blir svettig och måste dricka, förklarar Anissa Mohammed Hassan.

    Skolsköterskan Karin Persson tycker sig ha tillräcklig kunskap för att kunna stötta könsstympade elever. Foto: Yvonne Åsell

    Beteckningen "kvinnlig könsstympning" rymmer också flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna och klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål tills det kommer en droppe blod. Den grövsta formen kallas infibulation eller "faraonisk omskärelse", vilket innebär att både klitoris, de inre och de yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast ett litet hål, där urin och menstruationsblod ska passera. Den sistnämnda varianten praktiseras ofta i exempelvis Somalia. Och flickor som är i hopsydda vittnar om ihållande besvär med allt från svåra infektioner till problem att kissa och smärtor i samband med menstruation.

    Det är också dessa flickor som skolsköterskan Karin Persson möter i skolan utanför Växjö.

    – Jag försöker alltid tala med dem och berätta att det finns hjälp att få om de har smärtor, eller andra problem som hindrar dem i deras vardag. Men det kan vara svårt att få flickorna att gå vidare, göra en riktig undersökning. Det kan handla om familjens uppfattning, eller att de är rädda för ytterligare smärta, förklarar hon.

    Själv anser Karin Persson att hon och hennes kollegor i dag har tillräcklig kunskap för att kunna möta och stötta de här eleverna på ett bra sätt. Bland annat har Socialstyrelsen tagit fram handledande material för att höja kompetensen hos personal i hälso- och sjukvården som möter flickor och kvinnor som blivit eller riskerar att bli könsstympade och mottagningscentret Landningsbanan i Växjö har hållit kurser för både personal och drabbade.

    – Könsstympning, speciellt när flickorna sys i hop, är så grymt. Det är svårt att förstå att det här fortfarande sker. Det är inte klokt på något sätt, säger Karin Persson.

    Fartun, som inte vill figurera med efternamn – med rötter i Somalia och som själv är könsstympad – jobbar som personlig assistent på skolan och möter många drabbade. Hon berättar om en tonårsflicka som har stora problem med smärtor och återkommande infektioner som gör att hon exempelvis inte går i skolan när hon menstruerar.

    – Det bästa hade varit att öppna henne, men hon är rädd. Oj, så mycket problem hon har. Och det gör ont, ont, säger hon.

    Vad rädslan består i är svårt att reda ut, men oro för ytterligare smärta och möjligen också ett slags mental kvarleva från den kulturella dogm som råder i delar av föräldrarnas hemland, kan vara faktorer som gör att unga flickor inte söker hjälp.

    Fartun, som inte vill figurera med efternamn, jobbar som personlig assistent och möter många drabbade. "De är många unga könsstympade som har problem, men långt ifrån alla", säger hon. Foto: Yvonne Åsell

    Ytterligare 20 000 flickor i Sverige anses vara i riskzonen för att utsättas för könsstympning, främst under resor tillbaka till hemlandet. Och enligt en ny sammanställning från Migrationsverket så har nästan 31 000 kvinnor från länder där könsstympning drabbar minst tre fjärdedelar av kvinnorna sökt asyl i Sverige under de senaste tio åren. Risken är alltså stor att det totala antalet stympade kvinnor kommer att öka. Och då är redan prevalensen av könsstympade kvinnor störst i Sverige, jämfört med andra länder i Europa, enligt Karolinska institutets tidning.

    Brita Eshragi, är gynekolog vid Amel-mottagningen på Södersjukhuset i Stockholm, som sedan 2003 hjälper kvinnor från hela landet med problem orsakade av könsstympning. Hon berättar att antalet besök ökat med drygt hundra patienter per år och att takten nu är ännu högre.

    – Det är rimligt att vi får ta emot fler fall, främst beroende på ökad migration från länder där könsstympning är vanligt, säger Brita Eshragi.

    Även om Amel-mottagningen har svårt att urskilja om ökningen är reell eller ett resultat av ökad kännedom, så har minst 200 miljoner flickor och kvinnor i 30 länder stympats, enligt Unicef. Och problemet växer i takt med ökande befolkningar, samtidigt som allt fler länder tar avstånd från sedvänjan. 193 länder har hittills förbundit sig till de globala utvecklingsmålen som bland annat innebär att könsstympning ska vara utrotat till 2030.

    Samma utveckling talar man om på skolan i Växjötrakten. Att drabbade kvinnor som bor i Sverige tar avstånd från den uråldriga sedvänjan och att de inte vill att deras egna barn ska behöva råka ut för samma sak som de själva. Därför jobbar man numera även preventivt för att skydda nästa generation.

    Fartun kommer själv från Somalia, där hon könsstympades som barn. Nu hjälper hon andra med samma problem. Foto: Yvonne Åsell

    Ändå är berättelserna om hur unga flickor har hållits fast och stympats många. Liksom komplikationer av ingreppet. På många håll i världen utförs ingreppet av outbildade kvinnor i byn, som använder smutsiga instrument som knivar, glasskärvor eller rakblad – även om ingreppet numera också gör av ”utbildade” på klinik. Men enligt Fartun, är de psykiska efterräkningarna ändå allra svårast att bära. Att som barn varit med om ett övergrepp. Inte sällan utfört av någon närstående. Tilliten till vuxenvärden går i kras, vilket gör smärtan ännu svårare att bära.

    Enligt Unicef, så anser många som vill bevara traditionen att den är religiöst betingad, trots att det inte finns några direkta påbud i någon religiös skrift och sedvänjan förekommer också bland katoliker, protestanter, kopter, falasher, muslimer och animister.

    Hur kan detta fortgå?

    Bashir Aman Ali, själv född i Somalia, och imam i Rinkeby gick tidigt ut och sa att alla former av kvinnlig könsstympning är haram, alltså religiöst förbjudna. Men fortsatt är det mycket sällan som frågan berörs inom imamkommittén eller i moskéerna, menar imam Bashir.

    – Könsstympning berör bara en liten grupp muslimer. Men sanningen är också att ingen har lagt tillräckligt med energi på frågan – inte den muslimska imamkåren, prästerskapet eller ens i forskarvärlden. Kanske anses inte kvinnors könsorgan vara något att ta upp i de religiösa rummen, funderar han.

    Abdi-Noor Mohamed hämtar sin dotter Huriya från skolan. Foto: Yvonne Åsell

    Varifrån kommer uppfattning att stympning skulle göra en kvinna till en "god muslim"?

    – Jag tror att det främst finns flera anledningar: att den manliga omskärelsen nämns i religionen, vilket gör att de som inte har tillräcklig kunskap tror att det också bör gälla kvinnlig könsstympning. Och att det finns svaga hadither, islamiska berättelser, som omnämner kvinnlig omskärelse. Då säger sig människor ha hört, eller tror, att det till och med står i Koranen.

    Imam Bashir tycker ändå att det har gått framåt. Inte minst tack vare Youtube som tillhandahåller mängder av klipp där imamer från hela världen tydligt tar avstånd från stympning.

    Men han vill gå ett steg längre:

    – Det är bra att västerländska organisationer och myndigheter tar upp frågan, men det måste också komma inifrån olika aktiva religiösa samhällen. Det är lättare att nå fram till sina egna, säger han.

    Tankar om heder och villfarelser om att stympning ska bevara kvinnans oskuld och kontrollera hennes sexualitet (eftersom den sexuella njutningen anses minska och kvinnan därför antas vara trogen sin man), gör att knivar fortsatt används på kvinnliga genitalier. Tillsammans med att det ses som en initieringsrit till vuxenvärlden. Att straff kan utmätas för den som utför könsstympning i Sverige och att även förberedelse och underlåtenhet att avslöja könsstympning är straffbart, anser ändå de flesta vara av godo.

    Fartun vid Växjöskolan, tycker dock att hedersbegreppet borde diskuteras ytterligare. Hon talar om flickor som våldtas, men inte kan berätta om det för att det ändå alltid är deras fel. Och rädslan för att inte få gifta sig. Att bli utstött och få utstå skuld och skam. Att de flesta i Somalia fortsatt gör ingreppet för att de tror att det är i enlighet med islam och för att skydda flickorna från att bli annorlunda och hamna utanför. Men bland annat Sara Johnsdotters forskning visar att det går snabbt att omvärdera synen på könsstympning hos grupper som lever i exil.

    – De som bott i Sverige länge tar i princip helt avstånd från sedvänjan, säger hon.

    Annons

    På skolan utanför Växjö talar man ofta om könsstympning och hur det påverkar exempelvis idrottsundervisningen.

    Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 8
    Bild 2 av 8

    Huriya Mohamed och en Nasra Yasin har undgått sedvänjan och drömmer istället om att starta ett fotbollslag för tjejer. Även femåriga Ideli-Ida tror att hon vill spela när hon blir större.

    Foto: Yvonne Asell Bild 3 av 8

    Skolsköterskan Karin Persson tycker sig ha tillräcklig kunskap för att kunna stötta könsstympade elever.

    Foto: Yvonne Åsell Bild 4 av 8

    Fartun, som inte vill figurera med efternamn, jobbar som personlig assistent och möter många drabbade. "De är många unga könsstympade som har problem, men långt ifrån alla", säger hon.

    Foto: Yvonne Åsell Bild 5 av 8
    Bild 6 av 8

    Fartun kommer själv från Somalia, där hon könsstympades som barn. Nu hjälper hon andra med samma problem.

    Foto: Yvonne Åsell Bild 7 av 8

    Abdi-Noor Mohamed hämtar sin dotter Huriya från skolan.

    Foto: Yvonne Åsell Bild 8 av 8
    Annons
    X
    Annons
    X