Annons

Maria Ludvigsson:30 år senare måste det hända igen

Gorbatjov och Reagan
Gorbatjov och Reagan Foto: BOB DAUGHERTY / TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Befrielsen

Som av en händelse är det Jesuiternas Newmaninstitut i Uppsala som uppmärksammar att det i år är 30 år sedan Berlinmuren revs.

Påve Johannes Paulus var historiskt viktig i befrielsekampen och vad kommunism innebär för religiöst troende av alla slag är välkänt. När kommunismens diktaturer föll befriades även själen och tanken.

I torsdags och fredags talade man om ”hoppet i världen då och nu” och då avsågs förväntningarna efter östs befrielse och vad som hände sedan.

En panel med Lena Andersson, Katarina Barrling, PJ Anders Linder och Håkan A Bengtsson diskuterade bland annat vad det var som faktiskt hände då. Vad bestod befrielsen i?

Murens fall innebar demokrati i länder där överheten avlyssnat och godtyckligt fängslat sina undersåtar. Som Lena Andersson uttryckte det ”demokrati är att ingen ringer på din dörr om natten och skickar dig till arbetsläger, att vi har rätt gentemot staten”. Med friheten kom också marknadsekonomi som befriade miljoner människor från armod, hunger, torftighet och fattigdom.

I Herta Müllers novell ”Hunger och siden – Män och kvinnor i vardagen” beskrivs det vanliga livet bakom järnridån. Hon gör det som bara den som sett hur hunger avhumaniserar, kan. ”Fattigdomen var inte bara hungern i magen. Den var också hunger som livskänsla. Hunger efter ord och gester. Efter tal med höga röster. Hunger efter skratt. Hunger efter det oväsen som livet för.”

Samtalet på Newmaninstitutet berörda även demokratins kris. Själva debatten om demokratins kris är i sig ett gott tecken på motsatsen. Ju sämre demokratin låter, desto bättre mår den, som någon sade.

Det anses allt för ofta som sentimentalt och enfaldig nostalgi att påminna om 1989 och demokratins intåg i öst. Citerar man dessutom Reagans tal i Berlin ”Mr Gorbatjov – tear down this wall” himlar åhörarna med ögonen. (Kanske ett uttryck för en välmående demokrati.) Men det som hände då är inte anekdotiskt garnityr.

Dagliga rapporter om vad som händer i Venezuela visar att 1989 behöver hända igen. I Latinamerika. Humanitär hjälp stoppas vid gränsen och Maduros bundsförvanter i världspolitiken rycker ut för att bevara ordningen. Svenska vänstern hejar på. Allt går igen.

Köer, fattigdom och förtryck i socialismens spår är lika vämjeligt att se i dag som det var för 30 år sedan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons