21/8: Han ljuger av någon anledning om sitt födelseår
”De mottas med ihållande jubelskri och hurrarop”, skriver Elow Nilson, 19 år, om dem som anmält sig frivilligt för armétjänst. Snart är det hans tur. Udo Kraft, 43 år och reservist i tyska infanteriet, är nu inne i Belgien och har för första gången börjat se spår efter strider.
Platsen framför Hotel des Invalides är fylld med över 10 000 människor – de allra flesta unga män. Det är tidigt på morgonen. Stämningen är inte så mycket upphetsad som glad, och förväntansfull. Äntligen! De allra flesta är utländska medborgare: greker, italienare, spanjorer, portugiser, tjecker, ukrainare, serber, amerikaner, sydamerikaner, skandinaver, ryssar – mängder av ryssar. Folkmassans klädsel är nästan lika brokig. Där syns östeuropéer i pälsmössa och kragstövlar, amerikaner i halmhatt och paletå, britter i tweed.
Enligt fransk lag kan utlänningar inte antas för armétjänst förrän tjugo dagar passerat från krigsutbrottet. Och det har det gjort i dag. En stor kontingent med frivilliga från Elsass-Lothringen tågar fram genom trängseln, med en vit och ljusblå fana i täten. ”De mottas med ihållande jubelskri och hurrarop.”