Annons
X
Annons
X

21/8: Han ljuger av någon anledning om sitt födelseår

”De mottas med ihållande jubelskri och hurra­rop”, skriver Elow Nilson, 19 år, om dem som anmält sig frivilligt för armétjänst. Snart är det hans tur. Udo Kraft, 43 år och reservist i tyska infanteriet, är nu inne i Belgien och har för första gången börjat se spår efter strider.

Elow Nilson (till höger) och en norsk ingenjör från Trondheim, H von Krogh.
Elow Nilson (till höger) och en norsk ingenjör från Trondheim, H von Krogh.

21 AUGUSTI 1914

Platsen framför Hotel des Invalides är fylld med över 10 000 människor – de allra flesta unga män. Det är tidigt på morgonen. Stämningen är inte så mycket upphetsad som glad, och förväntansfull. Äntligen! De allra flesta är utländska medborgare: greker, italienare, spanjorer, portugiser, tjecker, ukrainare, serber, amerikaner, sydamerikaner, skandinaver, ryssar – mängder av ryssar. Folkmassans klädsel är nästan lika brokig. Där syns östeuropéer i pälsmössa och kragstövlar, amerikaner i halmhatt och paletå, britter i tweed.

Enligt fransk lag kan utlänningar inte antas för armétjänst förrän tjugo dagar passerat från krigs­utbrottet. Och det har det gjort i dag. En stor kontingent med frivilliga från Elsass-Lothringen tågar fram genom trängseln, med en vit och ljusblå fana i täten. ”De mottas med ihållande jubelskri och hurra­rop.”

Även en stor italiensk grupp på runt 2 000 man möts med hänförelse. En av de förväntansfulla i mängden är Elow Nilson. Han är där för att ta värvning i Främlingslegionen. Där finns ett antal kontingenter som av ren otålighet börjat genomföra vad de själva tror är militär träning. Så har en stor grupp amerikaner – American Volunteer Corps – exercerat fram och tillbaka i Tuilerierna, mitt i centrala Paris. (Det finns ett uppenbart drag av exhibitionism i valet av plats.) Nilson tänker ansluta till den gruppen, under den falska förevändningen att han kommer från Milwaukee i Wisconsin.

Annons
X

Jublet på Esplanade des Invalides är faktiskt lite ovanligt i ett Paris som redan börjat söka en vardag i allt det nya och ovana. Nilson skriver:

Överallt syns nu krigsfebern nertvingad. Här och där är en affär som stängts och en papperslapp på dörren förklarar orsaken – ägaren är vid fronten. Matvarupriserna är förhöjda och utanför alla butiker står människorna i långa köer och väntar att få bli expedierade. Många har gripits av formlig panik troende att nu deras sista stund är kommen, att det förestår något liknande 1870 – Paris belägring – samt provianterar med matvaror och konserver i massor. Men majoriteten tar tillståndet lugnt trots tidningsmeddelandena om fiendearméns framryckande i Belgien och inträngande i Frankrike.

Igår föll Bryssel. Och i Lothringen är läget högst oklart. Samtidigt verkar de ryska arméerna fortsätta sin framryckning i Ostpreussen. Via porten ut mot esplanaden strömmar de in på Invalidpalatsets stora, öppna gård med sina pelargångar. Så börjar Nilson vänta för att genomgå värvningsproceduren.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Köerna är långa och ringlande. Först vidtar en läkarundersökning, ingalunda en formalitet. Han ser flera utsorteras som odugliga. Men han passerar nålsögat. Han skriver på papperen. Hans förnamn Elow Gustav förfranskas till Eloi Gaston.  Han ljuger av någon anledning om sitt födelseår – gör sig ett år äldre än han egentligen är. (1)  Han ljuger också om varifrån han kommer: han säger Milwaukee, Wisconsin, USA (2)  – i syfte att säkra en plats bland de frivilliga amerikanerna. Hans nummer blir 43949.

    Samma dag befinner sig Udo Kraft vid den lilla byn Sainte-Marie-Chevigny, knappa tre mil inne i Belgien. För tre dagar sedan gick de över gränsen, ”under stort jubel”. Sedan har marschen gått genom den starka augustihettan, upp och ned över skogsås efter skogsås.

    Kraft har nu för första gången sett spår efter strider: nedbrända hus, transporter av sårade, grupper av krigsfångar i blå rockar och röda byxor – fransmän. (3)  Han har kunnat höra artillerield på tämligen nära håll. Nu kan det inte vara så långt borta, det han längtat efter så länge. Han skriver till sin syster:

    Den första fältposten från Tyskland delades ut i dag. Det var en fröjd! Tusen tack för dina kära rader. Jag hade inte trott att mitt brev av den 9 augusti redan skulle vara i era händer – det har sagts oss att allt hejdats. Jag kan inte skriva något mer om våra rörelser. Allt är bra med mig, jag klarar av strapatserna bättre än jag vågat hoppas, med tanke på hur gamla mina ben är; även min fot är nu åter bekymmersfri. Här finns inget att äta förutom [det som bjuds i] kompaniköket – ett färskt ägg är ett ovärderligt fynd. Stämningen bland manskapet är storartad. Dom kommer klara det här bra.

    Peter Englund

    Annons
    Annons
    X

    Elow Nilson (till höger) och en norsk ingenjör från Trondheim, H von Krogh.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X