X
Annons
X
Krönika

Isabelle Ståhl: 2014 har verkligheten blivit lite för verklig

En av de bästa texterna i Sara Danius glimrande essäsamling ”Husmoderns död och andra texter” handlar om Don DeLillos roman ”Vitt brus” från 1985, där två universitetslärare som undervisar i cultural studies kör tre mil längs böljande fält för att titta på ”Amerikas mest fotograferade lada”. Ett fyrtiotal bilar samt en turistbuss har stannat till vid ladan. Bruset av knäppande kameror tilltar. ”Ingen ser ladan: de tar foton av att ta foton.”

DeLillos roman handlar om ett 1980-tal då postmodernistiska teoretiker hade deklarerat att verkligheten bara är en fiktion, en fetisch i ett oändligt spel med kopior av kopior, avbilder av avbilder. Litteraturen är varken sannare eller ärligare än något annat teckensystem, varken ädlare eller meningsfullare. Vi lever i en hyperrealitet, där samhället inte definieras av produktion utan av cybernetiska modeller, underhållnings- och kunskapsindustrier, enligt den franske filosofen Jean Baudrillard. På 1970- och 80-talen gjorde han succé med sina teorier om att "det verkliga" inte längre har någon betydelse och knappt kan sägas existera alls. Vi bombarderas av tecken och bilder som inte refererar till något utanför sig själva men som får stå som modeller för det verkliga. Ett exempel som fortfarande känns aktuellt är hur reklamens bilder av kvinnor skapas i en dator men får stå modell för en mänsklig, verklig kvinnlighet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X