2012 ska jag bli en lyckligare man

NYA VANOR Nyårslöftena brukar för en del handla om alkohol. Mikael Mölstad rannsakar sitt eget samvete, funderar över sitt nya liv och delar med sig av några skämmigheter.

Publicerad
Annons

Nästa vecka ska jag starta ett nytt liv som en lycklig man. Jag kan redan höra Ulf Lundell sjunga i bakhuvudet. Det får bli mitt nyårslöfte.

Om jag förstått det rätt blir man lycklig när man gör andra människor lyckliga. Så jag kommer att börja med dem i mitt närområde. Min plan är att satsa mest på det jag är bäst på: mat och vin. Vilket lyckligtvis också tillhör livets allt större väsentligheter när man kommer upp i medelåldern.

Jag ska med andra ord köpa bättre råvaror, laga godare mat och servera fler favoritviner. I planen ingår också att jag, för egen del, kommer att äta och dricka lite mindre. Men samtidigt njuta mer. Omgivningen blir alltså något lyckligare av att äta och dricka bättre och jag blir mycket lyckligare, och smalare, av att göra dem glada.

Jag tycker detta är en utmärkt plan även om jag inte direkt lever ett liv i frosseri och dryckenskap. Dessutom arbetar jag för mycket vilket är ett utmärkt sätt att avhålla sig från ett syndigt leverne. Dock kan jag erkänna att det blir en del restaurangbesök och vinprovningar. Det är ju mitt jobb.

Annons
Annons

Bland oss vinälskare är det ett känt faktum att man inte behöver dricka så mycket av dyra viner. Det är som med choklad. En billig chokladkaka av låg kvalitet ökar suget medan en högklassig chokladbit ger full tillfredställelse efter några tuggor.

En del så kallade guilty pleasures får man dock unna sig. Ibland, efter en lång arbetskväll, tar jag ett glas vin före läggdags. Det är väl inte så farligt. Men att då slå på tv:n för att kolla text-tv och fastna framför ett program som Ice road truckers är riktigt illa. Ett fullkomligt meningslöst fascinerande program om långtradarchaufförer i norra Kanada som kämpar sig fram i is och kyla. Alla är skraja för att något hemskt ska hända. Men det gör det inte.

Jag ska fundera på om jag ska lägga denna skämmighet på hyllan. Å andra sidan får inte livet vara allt för högglanspolerat och präktigt.

I augusti skrev jag just om guilty pleasures och bad om respons. Det fick jag. Här är ett par skojiga minnen till alla som behöver hjälp att locka fram gamla skämmigheter.

Ulf K berättar om hur han på 1960-talet oförtjänt fick rykte om sig som vinexpert. En äldre bekant tipsade om att spetsa dåtidens storsäljare Vin d’Algerie med en rejäl sockerdos. En omskakning och ett dygns väntan gjorde vinet betydligt mindre surt – och därmed till en stor succé.

Margareta L minns sitt favoritvin Ruby of Crimea från Ukraina, lite sött, runt, fylligt och mycket lättdrucket. Höjdpunkten blev ett spratt med en flaska Mouton-Rothschild. Ruby of Crimea-vinet fylldes på i den stiliga flaskan och serverades till en middag med några vänner. De kollade färgen, sniffade och smakade länge och eftertänksamt på det ukrainska vinet i sin falska skrud. Efter det kom en entusiastisk utläggning om denna ståtliga upplevelse. Margareta och hennes man har ännu inte vågat berätta sanningen.

Dock upphörde fascinationen över Ruby of Crimea när dåtidens vinrecensenter sågade vinet jäms med fotknölarna och ansåg att det enbart var sliskigt insmickrande.

Det här och egna minnen kan vara något att fundera på under årets sista dag. Själv ska jag rannsaka mitt samvete innan jag startar 2012 som en ny och lyckligare man.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons