Annons
X
Annons
X

2000-talets slavhandel måste bekämpas effektivare

Trots att alla länder runt Östersjön har vidtagit åtgärder mot människohandel ökar antalet offer och sätten att utnyttja dem blir bara fler och fler. Det krävs mer för att stoppa människohandeln i Sverige och övriga Östersjöregionen, skriver två rapportörer utsedda av Baltic Sea Parliamentary Conference.

BRÄNNPUNKT

Nästan all människohandel är gränsöverskridande och ofta inbegriper den en antal olika länder.
Johan Linander och André Oktay Dahl

För prostitution, för tvångsarbete, för stöld och annan kriminell verksamhet. För tiggeri, för identitetsstölder och för tvångsäktenskap. Till och med människohandel med barn och för organhandel.

Trots att alla länder runt Östersjön har vidtagit åtgärder mot människohandel ökar antalet offer och sätten att utnyttja dem blir bara fler och fler. Detta kan vi och får vi aldrig acceptera. Det krävs mer politisk handlingskraft för att komma åt 2000-talets slavhandel.

Annons
X

2010 etablerades inom det parlamentariska östersjösamarbetet (Baltic Sea Parliamentary Conference – BSPC) en arbetsgrupp mot människohandel. Gruppen överlämnade sin slutrapport i augusti 2011. För att följa upp arbetsgruppens arbete och deras rekommendationer mot människohandel utnämnde BSPC undertecknade som rapportörer. Efter två års arbete är bilden tydlig. Det finns mycket kvar som kan och måste göras i kampen mot den ständigt ökande människohandeln.

Alla länder behöver bättre samordnade insatser mot människohandel. Ofta är många olika organ och myndigheter inblandade i arbetet mot olika former av människohandel. Utan en god samordning kan detta vara ineffektivt och till och med kontraproduktivt. Därför behöver varje land dels en nationell handlingsplan mot människohandel och dels en oberoende rapportör som bland annat ska samla in och analysera information om människohandel, förmedla kunskaper till såväl myndigheter som allmänhet och upprätta en lätt tillgänglig kommunikationskanal där allmänheten kan ge tips och anmäla misstänkt människohandel.

Vi måste också bli betydligt bättre på att förebygga människohandel. I många fall är människor inte medvetna om att de faktiskt utnyttjar offer för människohandel och därför är information till allmänheten viktigt. De flesta offer som luras eller tvingas in i människohandel tillhör redan utsatta grupper i sina hemländer. Vi måste därför ställa ännu hårdare krav på att länderna bekämpar diskriminering av romer och andra utsatta grupper. Alla länder behöver också en lagstiftning som förbjuder alla former av utnyttjande av offer för människohandel.

För att kampen mot människohandel ska vara effektiv måste varje polis ha tillräcklig utbildning och medvetenhet om problemet för att kunna känna igen och avslöja den. Vidare krävs det att alla länder har en lagstiftning som är tillämpbar på alla former av människohandel, även den som inte är för sexuella syften.

En människa som har blivit utsatt för människohandel måste få relevant stöd och detta stöd ska inte kopplas till rättsprocessen. Offren måste vidare ha rätt till en 30 dagars villkorslös reflektionsperiod även om de inte vågar polisanmäla, vittna eller medverka i en rättegång mot sina förövare. Samtidigt som det är viktigt att offret får stöd i det land det uppehåller sig är det också viktigt att det landet tar ansvar för vilken situation offret återvänder till. Kontakt skall skapas med hemlandets sociala myndigheter före återvändandet och vittnesskydd måste vid behov kunna erbjudas även i hemlandet. I annat fall ska offret kunna erbjudas permanent uppehållstillstånd.

Nästan all människohandel är gränsöverskridande och ofta inbegriper den en antal olika länder, från ursprungsland, till transitland och slutdestination. Det betyder att även brottsutredningarna måste vara internationella. Inom EU finns det en möjlighet att sätta upp så kallade Joint Investigative Teams (JIT). Detta verktyg måste också göras tillgängligt utanför EU. Internationella brottsutredningar av människohandel, inte minst de som inbegriper telefonavlyssning, kräver ofta stora resurser och är kostsamma. För att avhjälpa att ett land med knappa resurser ser sig tvunget att dra sig ur deltagandet i brottsutredningen bör det etableras en mekanism för gemensam finansiering av internationella utredningar.

Ingen kan längre blunda för att det förekommer slaveri i alla länder kring Östersjön. Överallt finns människor som inte är fria, utan tvingas till att sälja sex, begå brott, tigga eller på andra sätt säljs till andra människor. Inget offer för människohandel hjälps av lagar som inte fungerar i verkligheten. Därför måste varje parlament ta ansvar för att genomföra rekommendationerna och utvärdera sina respektive lagar.

Människohandel är 2000-talets slaveri. Vi kan inte acceptera att denna fruktansvärda kriminalitet får fortsätta mitt ibland oss.

JOHAN LINANDER

riksdagsledamot och vice ordförande i riksdagens justitieutskott

ANDRÉ OKTAY DAHL

stortingsrepresentant och vice ordförande i stortingets justiskomitte

Av Baltic Sea Parliamentary Conference utsedda rapportörer för människohandel.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X