Harald Gustafsson:200 år sedan Norge fick smak på friheten

”Syttende mai” firas till minnet av att den norska grundlagen antogs 17/5 1814, samma år som Norge lösgjordes från Danmark och tvingades in i union med Sverige. Händelserna kan fortfarande riva upp känslor.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Barnetog”-parader den 17 maj blev en tradition mot slutet av 1800-talet.

Foto: VEGARD GRØTT / TT
Annons

I dag är det Norges 200-årsdag – inte så gammalt för en stat, kan kanske svenskar tycka. Den 17 maj 1814 antogs på herrgården Eidsvoll den ännu gällande författningen för det konstitutionellt styrda kungariket Norge, och dagen kommer säkert att firas med en hel del flaggviftande på Karl Johan och andra ställen i vårt västra grannland. Det finns all anledning att uppmärksamma datumet och årtalet som epokgörande i norsk och även svensk historia. Men det där med åldern tål att diskuteras; svenskarna ska nog inte känna sig så överlägsna.

Kungariket Norge är i själva verket minst lika gammalt som Sverige. Det tillhör den krets av nya, kristna riken som upprättades under 800-, 900- och 1000-tal i en halvcirkel runt det gamla Europa: Ungern, Böhmen (det tjeckiska riket), Polen, Sverige, Danmark och Norge. Under 1100- och 1200-talen var det en nordvästeuropeisk stormakt, med ett övälde från Grönland och Island i norr till Hebriderna och Isle of Man i söder. Norge var fastare organiserat och stod i närmare kontakt med europeisk högkultur än Sverige. Det är rörande hur de första kända svenska versionerna av kontinental riddardiktning, Eufemiavisorna från början av 1300-talet, sändes med en norsk prinsessa som skulle giftas bort med en svensk prins, som om norrmännen ville ge henne lite kultur med till detta efterblivna land. Styrkeförhållandena skulle emellertid förändras.

Annons
Annons
Annons