Annons

Rolf Gustavsson:Tjugo år sedan en EU-chef var perfekt

Tre av EU-kommissionens ordföranden: Jacques Delors (1985–95), José Manuel Barroso (2004–14) och Jean-Claude Juncker (från 2014).
Tre av EU-kommissionens ordföranden: Jacques Delors (1985–95), José Manuel Barroso (2004–14) och Jean-Claude Juncker (från 2014). Foto: Rights Managed/TT, Tolga Akmen/TT, Salerno/TT

När stats- och regeringscheferna på nytt försöker enas om nya ledare i EU föreställer sig många att det handlar om att värdera kandidaternas meriter. Så är emellertid sällan – eller nästan aldrig – fallet. Det är snarast kohandel mellan olika oklara intressen.

Under strecket
Publicerad

Romano Prodi var EU-kommissonens ordförande 1999–2004.

Foto: Armando Dadi/TT Bild 1 av 1

I dag framstår Jacques Delors ledarskap (1985-95) som ovanligt framgångsrikt, nästan perfekt. Men hans period innehöll flera bakslag och han utsågs till ordförande i EU-kommissionen mot den franske presidentens vilja. Det var en ohelig allians mellan Helmut Kohl och Margaret Thatcher som drev igenom Jacques Delors. Ett val som Thatcher senare fick många tillfällen att ångra.

Efter tio år med Delors var de flesta regeringschefer hjärtligt trötta på hans krävande och pådrivande stil. De ville ha en lätthanterligare personlighet. Därför stoppade John Major, Thatchers efterträdare, den mest meriterade kandidaten att efterträda Delors, Belgiens premiärminister Jean-Luc Dehaene. Kompromissen blev i stället Jacques Santer från Luxemburg. Hans motto var att ”göra mindre men bättre”. Till hälften lyckades han, men drogs in i några skandaler och tvingades avgå i förtid (1998).

Annons
Annons
Annons