X
Annons
X

2-åring i vuxen kropp

Vi har alla narcissistiska drag, sunda och osunda, och samhället erbjuder numera många narcissistiska flyktvägar. Så skrev vi på gårdagens Idagsida. Desto viktigare är det att vi lär oss att hantera narcissismen, hos oss själva, och hos andra. Psykoterapeuten Sandy Hotchkiss ger goda råd i sin nya bok Men jag då?

Illustration: Guje Engström

Alla ni som haft en fulländad uppväxt med perfekta föräldrar och aldrig under livets gång blivit skadeskjutna kan sluta läsa här. Ingen? Nähä, tänkte väl det.
Vore det så att vi haft en mycket trygg barndom och alltid bemötts med den rätta balansen av osjälvisk varm kärlek och lagom sträng klokhet skulle vi förmodligen klara av alla relationer med glans. Vi skulle älska oss själva och andra på ett sunt sätt, och ingen skulle kunna skada oss psykiskt.
Men detta är en utopi, en fantasitillvaro, en sådan som de mest självskadade, narcissisterna, kan hitta på om sig själva, för att blåsa upp sin tomma självkänsla. Vi är väl alla mer eller mindre bräckliga. Och ju svagare vårt Jag är, desto större hot är de människor som kompenserar sin inre tomhet genom att blåsa upp sitt ego och bli utrymmeskrävande och kontrollerande.
Utifrån den nyutkomna bok jag nämnde i gårdagens artikel - Men jag då? - skriver jag om hur vi bäst hanterar narcissister. Fladdrar de bara förbi i tv-rutan eller i kändistidningar utgör de förstås inga problem. Men om din partner, din chef eller din gamla förälder är en person som pendlar mellan karismatisk charm, iskall likgiltighet och plötsliga vredesutbrott riskerar du att råka illa ut.
Författaren till Men jag då? Hur man överlever tillvarons narcissister, (Svenska förlaget), den amerikanske psykoterapeuten Sandy Hotchkiss, tar med läsaren till Jagets födelse för att vi ska förstå vem narcissisten är bakom den arroganta och fåfänga ytan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X