Annons

14 000 år av kalejdoskopiskt historiemyller

De två första delarna av ”Sveriges historia” behandlar tiden fram till 1350. Den arkeologiska och skrifthistoriska sammanfattningen punkterar den nationella enhetsbilden av det svenska rikets rötter.

Under strecket
Publicerad

På 1960-talet handlade skolbarnens naturkunskapsundervisning i Norrbotten om ekbackar, vitsippor och näckrosor, en normerad svensk natur som de aldrig hade sett. Än idag får skolbarn lära sig under det mycket korta forntidsmomentet i deras undervisning att bronsålderns människor handlade med bärnsten, bar fint vävda yllekläder och anlade stora gravhögar. Där är det inte ens Mälardalen som är normerande, utan Jylland. Men både biologer och arkeologer har förstås vetat i århundraden att den svenska verkligheten i själva verket är kalejdoskopiskt mångskiftande och har så varit sedan hedenhös.

För tusen år sedan bestod Sverige av bygderna kring Mälaren, Vänern och Vättern, och dessförinnan fanns inget Sverige alls. Ändå är det den väldiga landmassan inom rikets gränser efter 1809 som bildar ramen för Norstedts ambitiösa nya bokverk, Sveriges historia. Och varför inte? Målgruppen är ju vi som talar svenska, och vi bor till övervägande del inom just dessa gränser. Namnet som de gamla forntida svearna i Mälardalen lånat till vår statsbildning betydde en gång ”vi själva”.

Annons
Annons
Annons