Annons

Jonas Ellerström:100 år av uppror mot världens fyrkantighet

Som en reaktion mot det pågående världskriget och dess ideologiska sammanbrott uppstod dadaismen i det neutrala Schweiz för exakt hundra år sedan. Den kortvariga rörelsen uppvisade en frihetlig och kreativ anarkism som fortsatt att inspirera och leva vidare.

Under strecket
Publicerad

Dadaistisk ikon: Hugo Ball, i kubistisk kostym, framför ljuddikten ”Karawane”, sommaren 1916.

Till Zürich i det neutrala Schweiz sökte sig under första världskriget en brokig samling människor: ”Flyktingar, spioner, landsförvisade, målare, poeter, författare, radikaler av alla de slag”, som Tom Stoppard låter huvudpersonen säga i sin pjäs ”Travesties” från 1974. Henry Carr, före detta tjänsteman vid brittiska konsulatet, minns den flitige lille ryssen på biblioteket, Vladimir Iljitj Uljanov, alias Lenin, och han kommer med blandade känslor ihåg James Joyce, i vars uppsättning av Wildes ”The importance of being earnest” han hade en roll. Och han minns de unga män som höll till på Meierei Bar och förvandlade lokalen till antikonstens vagga: Hugo Ball, Hans Arp, Tristan Tzara…

Det är hundra år sedan, och även de mest genuina dokument från dadaismens födelse har fått något mytiskt över sig. Vi vet att den prudentliga notis som Hugo Ball och Emmy Hennings lät sätta in i tidningen den 2 februari 1916 inleddes: ”Cabaret Voltaire. Under detta namn har ett sällskap unga konstnärer och författare etablerat sig. Deras mål är att skapa ett centrum för den konstnärliga underhållningen.” Zürichs kulturellt aktiva inbjöds att, ”utan hänsyn till särskilda riktningar”, infinna sig med bidrag och förslag.

Annons
Annons
Annons